Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
I
I
milen till Karasjok. Efter flere starka snöfall och ihållande
yrväder var väglaget allt annat än gynnsamt, hvadan vi måste
köra i sakta traf eller smålunk för att renarne skulle stå ut
— det var för öfrigt ingalunda uppbyggligt att se och känna
huru djuren ofta måste taga riktiga språng och satser i
drifvorna, där de ibland sjönko ned under buken. Vid dylika
tillfällen tarfvades påpasslighet, så att man ej välte eller med
ens fick pulkan full af snö. Man fick rasta litet emellanåt,
så att renen kunde flåsa ut och äta snö. Och så stod den
då en stund och rörde sina gnisslande käkar.
Efter att hafva passerat Gaidnovuopi (Keinovuopio) togo
vi nattkvarter hos åbon i Lappoluoppal, lappmannen Lars
Jonsen Gaidno, en mycket intelligent och hyfsad man, som
flytande talade både norska, finska och lappska samt varit
flere vetenskapsmän — bl. a. professor J. A. Friis — be-
hjälplig vid lappsk språkforskning. Gaidno hade redan i
ungdomen, då han var dräng hos en fjällapp, mistat högra
armen, men redde sig godt med den vänstra ensamt: skref
alldeles utmärkt väl samt var enligt framlagda prof mycket
skicklig att förfärdiga och utsira de bland nomaderna före-
kommande utensilierna af renhorn, t. ex. knifslidor, skedar,
nålhus etc., af hvilket allt jag för museets räkning beställde
en fullständig uppsättning. Han ristade och brände i gammal
stil, men hade dessutom en alldeles själfständig ornamentik.
Gaidnos gård var trång och dålig, men eljest är det ett
nöje att vitsorda den utmärkta beskaffenheten af de i Fin-
marken befintliga, högst nödvändiga fjällstugorna, som ofta
lämna den resande ett ovärderligt skydd mot den rasande
snöstormen. I allmänhet äro dessa fjällstugor uppförda på
norska statens bekostnad — mig veterligt verkar Den norske
Turistförening på intet sätt i Finmarken, ehuru detta mången-
städes vore behöfligt. Mot en billig taxa får färdemannen i
dessa timrade hyddor logis samt tillgång till en fullständig
och god servis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
