Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Lappland till Polmak, en i norska Ostfinmarken belägen liten
ort nordost om Finlands nordspets. Tanaälfven erbjuder på
denna väg ytterst få sådana storartade motiv som mellan
Karasjok ock Utsjoki. Älfven bar blifvit bredare, och land-
skapet har mist sin karaktär af egentlig fjällbygd, låt så
vara terrängen allt framgent är högländ. Asar byggda af
sand, som vårflod och oväder rifvit i öppen dag här och där,
rincla terrassformigt fram efter stränderna, som äro klädda
med lågväxt björk. Flerstädes möta holmar, som synas vara
nästan omöjliga att komma fram på i sommartid på grund af
täta videsnår och grupper af björksly. Nybyggen, där allt
folket beständigt går i lappdräkt — vederbörande äro också
af lappsk börd, ehuru de blandat sig med norrmän, hvadan
man här liksom i Karasjok råkar ovanligt resliga lappar —,
ligga med några mils mellanrum på båda sidor om älfven,
och där finner man alltid gästfrihet med värme vid härden
och rykande kaffe i öfverflöd om man så vill. Männen syssla
med slöjd och fläta fiskedon af vridna tallrötter, kvinnorna
hafva barnen och maten att stöka med — och att koka åt
korna, som få nöja sig med allehanda skrap, höboss och rutten
fisk. Ute på gården står den långa renrajden med lass ner
till Yarangerfjorden, och sittande på golfvet inne i pörtet
samspråka lapparne med lifliga åtbörder, peta i sig märg
ur medhafda renben och syssla med sin skobeklädnad. En
lappska, följd af två flickor på 9 — 10 år, kommer in. Den
frusna renmjölken har tagit slut i kåtan uppe i fjället, nu
vill lappskan köpa litet grädde af nybyggarmor. Förut har
jag med vemod betraktat denna senares bleka, magra, pyriga,
smutsiga och snuskluktande ungar, men nu glädes ögat åt de
täcka, lappflickorna. Rödkindade solbrynta och med strålande
blick komma de in, själfmedvetet säkra i hvarje rörelse. De
föra sig som små sagoprinsessor, och det är mig ett nöje att
lyssna till deras tal om renarna och hundarna. Hela det
trånga, mörka pörtet vidgas och ljusnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
