Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Vid nybyggena här efter Tanaälfven användas allmänt
tjurar såsom dragare, liksom fallet förr varit både i norra
Finland och Sverige, där man i gårdarna kan träffa »oxlokor»
och stångbetsel af renhorn.
Långs norska älfstranden löper telegraflinien fram med
stolparne mycket tätt tillsammans. Öfver vilda ödefjället för-
medlar den underrättelser mellan kusterna, befordrar ilbud
om loddstimmens närmande mot land, kommer hundratals män-
niskor att brådstörtadt rusta ut båtar och garn för att söka
knipa den jagande torsken. Märkvärdigt kännes det emellertid
att få se telegrafstolpar uppe i obygderna — det verkar
högst egendomligt på en, liksom när man efter långt ensam-
hetslif kommer ner till norska kusten och varsnar postångarens
kattöga lysa på isfria fjorden eller som när man från de djupa
skogarna kommer fram till Gellivare och får höra lokomotivens
stönande olåt, deras skärande gälla ånghvisslor. Jag kände
det såsom någonting alldeles oerhördt när vid Sirma en lass-
ren körde fast mot en telegrafstolpe.
Kring Jalve höjer sig landskapet, och förbi »Storfossen»,
som går öppen också nu, kör man fram öfver fjällplatåer med
branta afsatser, där den efter pulkan bundna stopprenen måste
göra sin skyldighet för att den resande — som hisnar, ja
han gör verkligen det! — skall slippa ner helskinnad och ej
slängas ut som en lappvante. Polmak har ett hvitmåladt,
enkelt litet träkapell strax vid Tanaälfvens strand. Mycket
naturskönt är det här och lär vara utomordentligt vackert på
sommaren. Då kransa och klänga grönskande björkar i fjällens
sluttningar utan att likväl nå upp till jättens hjässa, hvilken
är kal som på en hundraåring. Då stå lax och örret på lur
i forsen, där stort och smått folk, engelsmän och norrmän
och de genuina från orten klifvit ut på slemmiga stenar midt
i brusande strömfåran och ifrigt slänga med långa långa met-
spön. Och då komma främlingar från skilda håll till det för
sin fägring beryktade Polmakvandet (Puolmakjärvi, till största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
