Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
delen betande på finskt område, hvarför de enligt uppgift
betalade 200 kronor i månaden. Varangerlapparnes 50,000
renar hafva att kämpa för tillvaron både vinter och sommar
samt hålla sig ständigt eländigt magra, särskildt på vintern.
Betesförhållandena äro nämligen mycket dåliga både på Va-
rangernses (sommarbetesplatsen) och kring Sydvaranger (vin-
tervistet). Svår är som sagdt äfven renarnes förflyttning
från de olika betesmarkerna. Det händer nämligen, när Va-
rangerlappen på hösten skall förbi Karlebotten vid Varanger-
fjordsbunden (där lappska gammelfolket är bofast, medan ung-
domen ligger ute med renarne på Varangernjes) föra sina
djur åt öster, att ibland något tusental renar antingen bryter
sig igenom den numer alltför gamla och illa medfarna ren-
gärdan mellan Skippaguorre och Mäskfjord eller också ej kan
hållas tillsammans af hundarne utan i galopp söker sig söderut
in på finskt område med dess präktiga betesmarker, där
emellertid nybyggarne vid Puolmakjärvi hälsa dylika tillfällen
valkomna och efter hvad man uppgifver ligga på lur den
tiden just for att kunna uppsnappa och nedslakta vilsekomna
renar. Och drifva vargflockar hjorden längre inom finska
gränsen, passar därvarande länsman noga på att för de sköna
sportlernas skull och i kraft af den omänskliga gränsspärrnings-
lagen taga hvar tionde ren i beslag.
En egenhet i etnografiskt afseende, hvilken genast frap-
perar hos Varangerlapparna, är det förhållandet att de låta
renskinnets öron kvarsitta på päsken antingen bakom den
höga halskragen eller också baktill på skuldrorna och på
samma sätt på baksidan af ärmarne — allt för att genom
de olika klippen eller märkena i öronen kunna visa, att
dräkten ej blifvit förfärdigad af stulna renskinn. Äfven en
del Inarelappar har denna sedvänja.
Färden från lappbyn, där åtskilligt intressant hamnade
i min lassakja, ned till Munkfjorden var ytterst besvärlig.
Hvarje tillstymmelse till väg saknades nämligen, hvarför en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
