- Project Runeberg -  I Nordanland /
257

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

257
Det var en yngre kvinna där som fäst upp sitt rika mörka
hår med en — silfversked. I Pajala fläta unga finnliustrur,
som ännu äro en smula måna om sitt utseende, håret i tvenne
hårda, smala stripor, som på ryggen sammanbindas med ett
brokigt band. Lsestadiankvinnorna fläta håret i en enda stripa,
som hänger som ett utropstecken under den svarta »hilkan»
(klädesduken). I Jokkmokk fläta lappskorna in band med
glaspärlor i sina hopbundna båda flätor.
Följande dag körde jag till Kolari kyrkby, belägen på
Muonio älfs finska strand, färdades därefter ett par mil nedför
samma älf och var på eftermiddagen i Pajala, där snöstormen
hven fram öfver Torneälfven. Nu var jag hemma i gamla
Sverige igen och hade ordentlig landsväg tillbaka till min
boplats.
Expeditionen hade, tack vare utmärkt vänligt tillmötes-
gående på alla håll, lämnat ett godt resultat. På skilda orter
hade jag packat in samlingar, uppgående till inalles omkring
1050 nummer ethnographica. Intressant och lärorik hade
färden varit och i allmänhet gynnad af vackert väder. Frisk
till kropp och sinne kände jag mig, och i fjället med dess
starka strålbrytning mot snövidderna hade jag blifvit solbränd
som en arab. Mina anteckningsböcker från denna och före-
gående långturer pösa, och jag får flere års arbete att ordna
materialet och bearbeta studierna.
Erfarenheten från tidigare resor i nordanland hade lärt
mig, att jag ganska säkert ej behöfde fortskaffa min packning,
förvarad i trenne näfverkontar med en trästicka i locket, under
skydd af något slags lås. Denna åtgärd hade jag sannerligen
saknat skäl att ångra — jag har ej mist ett grand! Fjäll-
lappen är en den bästa folktyp jag känner: ärlig, hederlig,
pålitlig, intelligent, vaken, godsint. Tager man honom för-
ståndigt — hvarmed jag för min del menar vänligt men be-
stämdt och reellt, utan spår till dumt öfversitteri — blir han
den mest påpasslige och trofaste hjälpare man kan önska.
I nordanland. ^ 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free