Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Daniel Amadeus Atterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Per Daniel Amadeus Atterbom.
C.
Oder på namsdar, födelsedar, calembour’er
och conter,
Intet spardes; och snart fann han den
fagra bevekt.
D.
Guden då flög till Olympen igen; men en
nimbus af puder
Dröjde i boudoir’n än med hans
välsignelse qvar.
A.
Och den förkofrade sig, i nio kretsande
månhvarf;
Ändtligen bar den sin frukt: »ni har en
dotter, Madame!«
B.
Klen hon syntes; men, döpt af Boileau, fick
hon af honom
Genast i munnen, som napp, hela hans
art poétique.
C.
Se! i en blink (o under!) hon stod,
fullvuxen på golfvet, —
Långt fruntimmer med vett, purt
gouver-nant-ideal;
D.
Läpparna snögade strax maximer, som
smälte, att isblankt
Frysa ihop till satir, fabel, epik,
dramatik.
A.
O, hvad Ludvik var stolt! och hur ömt
hjert-gripen hans hofstat!
Rimfrost grät Boileau, eau de lavende
Fontenelle;
B.
Fyrtio beaux-esprits, i habit liabillé, till
betjening
Stodo som ljus, och i chor ropades:
Lefve vår Smak!
C.
Rak som en stång, styfkjortlad och prude,
solfjädrad, friserad,
Drog hon Europa omkring; tåget en
segrerskas var.
D.
Främst basunare gingo, som bölade
alexandriner ;
Sedan Lictorer, med spön, skurna till
svärmares tukt,
A.
Och med gigantiska trägårdssaxar , att
klippa hvar lustpark,
Der poesi och natur drifvit sitt
barnsliga spel.
B.
Momus, med handklapp, skrek: »Apollo!
förbi är ditt välde;
Verlden förgäter din konst, hyllar min
caricatur!«
C.
Mildt solguden till svar: »Men hvarför då
icke? På jorden
Allting äger sin tid; äge den häxan ock
D.
Än vår svenska Parnass hon regerar; dock
rultar hon tandlös
Redan, och sminket förslår ej för den
skrumpnades kind.
Oehlenschläger.
(1810.)
Medan i Svithiod blekt det börjar att dagas,
i Danmark
Re’n fram ur dimmorna kör solen sitt
lysande spann.
Natten, den långa, der flytt; som yngling är
Brage pånyttfödd,
Men, som Aladdin, han bar lampan af
Österns magi.
Drapans sång han förstår med Kothurnens
förena, och Nordens
Gudar och hjeltar till lif kallar hans
plastiska dikt.
Hell, ungdomlige sångaredrott! Snart hör
du det hela
Skandinavien, stolt, ropa dig till: »Du
är min!«
Snart sig sträcker ditt hem från Danavirke
till Norkyn,
Och från dess fjällar, som örn, flyger kring
jorden ditt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
