Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Esaias
Tegnér.
Hans tempel står i ljus och lågor,
En källa sorlar rid dess mur:
Från tidens botten gå dess vågor,
Och skalden dricker kraft derur.
Mot hvarje qval, hans hjerta sårar,
Dess helsodryck en läkdom fått.
Den källan är ej jordens tårar,
Nej, hon er himlens spegel blott.
Välan, ur källan vill jag dricka
Med mod, om jag är drycken värd.
Med friska ögon vill jag blicka
Omkring mig i den sjuka verld.
Den gyllne lyran skall ej klinga
Om qval, dem sjelf jag diktat har,
Ty skaldens sorger äro inga,
Och sångens himmel evigt klar.
Så länge öfver tappra fäder
Det stjernerika grafhvalf hängs.
Så länge friska nordanväder
Än sjunga Sveas barn till sängs: —
Så länge Nordens bröst bevare
Sin undersköna stämmas gång,
Och berg och dalar återsvare
Den manliga, den Svenska sång!
Halkan.
Verldens gång utför mitt fönster
Jag en stund betrakta skall.
Akten er, J dagens mönster!
Som ett glas står gatans svall.
Det är farligt,
Skynden varligt!
Verlden bringar er på fall.
Se, der går en stjern prydd herre.
Aj, Hans Nåd, han föll omkull.
Hela himlens här, dess värre,
Rullar i den låga mull.
Kryp och bocka,
Plocka, plocka
Himlakartan åter full!
Unga sköna! foten slinter,
Akta! ack, re’n är det skedt.
O hvad rosor i vår vinter,
O hvad liljor himlen gett!
Stackars tärna,
Rodna gerna!
Res dig, jag har intet sett.
Med ett Peru uppå fracken
Och en kantschu i sin hand,
Kommer hjelten, men i backen
Tumlar han för kung och land.
Värjan brister, —
Hvad du mister
För ett värn, mitt fosterland!
Ers Högvördighet, predika
Ej om Adams fall så torrt!
Se, der ligger Doktorn lika
Som de andra innan kort.
Doktorshatten
Far för katten,
Grip den, lärdomen blås bort.
Hvilken diger fru på moden!
Det blef jordskalf, om hon föll.
Ve, der ligger slagtarboden,
Gud ske lof, att gatan höll.
Mutter fryser.
Hu! jag ryser,
Stackars gumma, hur du föll!
En af dagens vittra hjeltar
Kommer der, så smal och lätt,
Ett Genie! men se, han vältar,
Sjelfva snillet går ej rätt.
Men i fallet
Höres skallet
Af en splitterny Sonnet.
Se, två Recensenter mötas,
Vidtberömda för talang.
Deras pannor sammanstötas,
Hör ni bara, hur det klang!
Nya, gamla
Skolan ramla’;
Amen, Amen, jorden sang.
Dock — jag vill ej stå här
Mina bröder till förfång.
Ut ibland dem jag mig tränger,
Ännu är dock dagen lång;
Men till natten
Slår jag vatten
Öfver gatan än en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
