Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michaël Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97 Frans Michael Franzén.
som man vugger et lille Barn, digtede han en Vuggevise for sig selv, lige som
han ogsaa har skrevet sin egen Dødspsalme.
Franzén var to Gange gift, anden Gang med Enken efter sin Ven og
Landsmand, Digteren Choræus.
Ur „Selma och Fanny".
Menniskans anlete.
Redan hann sin purpurslöja
Öfver Cederskogen höja
Tidens sjette dag.
Guldbevingad, öfver bäcken
Fjäriln flög till rosenhäcken,
Kysste dess behag.
Pärlan sken i vattnets spegel ;
Hvita glänste svanens segel
I ett skuggrikt sund;
Winet glödde rödt i drufvan;
Öra och menlös, lekte dufvan
Uti Edens lund.
Men den högsta skönhet feltes
I naturen: — Kronan feltes
Än i skapelsen;
Till dess menniskan ur gruset
Hof sitt anlete i ljuset,
Hof opp ögonen.
Snön på fjellen höll ej färgen,
Morgonrodnan bakom bergen
Sönk fördunklad ner;
Stjernan, som i dagens panna
Satt så skön, ej ville stanna
Öfver jorden mer.
Djuren hyllande sig böjde
För de ögon, som sig höjde
Ifrån stoftet opp;
Der behag och kärlek myste,
Der, bland sorgens tårar, lyste
Ett odödligt hopp.
Englaskaran står betagen,
Ser de talande behagen,
Och på skaparn ser.
Skaparn tryckte sitt insegel
På sitt verk; och i dess spegel
Ser sin bild, och ler.
J som ropen: det är ingen,
Ingen själ, fördold i tingen:
Allt är stoft, ej mer.
Dårar! blott till källan stigen:
Sen ert anlete, och tigen,
Rodnen, höljen er.
Se den gamle Vises panna,
Se en tafla af det sanna,
Som ger sekler dag.
Se en blick ur hjeltens öga,
Se ett elddrag af det höga,
Som ger verldar lag.
Och det sköna, milda, ljufva? —’
Lyft min Selmas morgonhufva
Från dess rosenkind;
Se dess ögon, ömma, blyga;
Se dess mörka lockar flyga
Sorglöst för en vind.
Eller följ den hemligt flydda,
Då hon lyss, i Sorgens hydda,
Till dess klagoröst.
Se, hur själen, genom tåren
På de svarta ögonhåren,
Blickar fram med tröst.
Skymt af himlen i naturen,
Englavålnad ibland djuren,
Menskoanlete!
Pryder du blott dödligheten?
Skall du ej i evigheten
Tåras än och le?
Ack jo! englar än skall röra
Selmas upsyn, då de höra
Hennes röst bland sig.
Selma! än i himlens salar,
Än i Elyseens dalar
Får jag se på dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
