- Project Runeberg -  Nordiske Digtere i vort Aarhundrede : en skandinavisk Anthologi /
109

(1870) [MARC] [MARC] Author: P. Hansen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Olof Wallin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johan Olof Wallin.

109

Han, för de qvistar torra,
Ej hugga vill sitt vinträd ner;
Han skonar ett Gomorrha,
Der tio fromma blott han ser:
Der två och tre allena
Uti hans dyra namn
Sin bön och sång förena,
Han öppnar nådens famn,
Och hjertan vederqvecker
Och gifver själar ro
Och med sin sköld betäcker
Sin frälsta kyrkas hopp och tro.

Så kom i helig prydnad,

0 Sulamith, du Christi brud!

1 oskuld och i lydnad

Möt här din Herra och din Gud !
Han är din brudgum blifven,
Att frälsa dig från fall;
Och är för dig utgifven,
Att han dig helga skall.
I trohet och i renhet
Gif hjertat med din hand,
Och vårda andans enhet
Med kärlekens och fridens band!

Ej evigt är du yorden
I dessa Kedars hyddor fäst:
En liten tid på jorden
Du går en främling och en gäst.
Var trogen — o, var trägen
I lof och bönesång,
Så blifver himlavägen
Ej slipprig eller lång! .
De frommas samljud tvingar
Till tystnad qvalens röst:
När Davids harpa klingar,
Det stormar ej i Sauls bröst.

Men, glad som Moses skådar
Från öknens sand, från mödans ban,
Det land, som Herren bådar
På andra sidan af Jordan;
Så själen sig förnöjer
Af salighetens hopp
Och, tjust, från jorden höjer
Sin blick till himlen opp;
I tron hon ser och smakar,
Hur ljuflig Herren är,
När helig andakt vakar
På alla känslor och begär.

Kom, Israel, att dyrka
Din Gud på hvarje tid och ort —
Men blifve dig hans kyrka
Ett heligt rum och himlens port!

Ej störe menskofunder
Och jordiskt känsloprål
De helga sabbatsstunder,
De höga föremål,
Att Herren i dit öra
Ej ropar innan kort:
«Jag vill ditt spel ej höra,
»Haf dina visors buller bort!«

Dig skall ditt Zion sjunga
Och bära fram för dig, o Gud,
Med hjerta och med tunga
Sin lofpsalm och sitt böneljud!
Ditt ord i våra bygder
Må rikeliga bo
Och bära frukt i dygder,
Gudaktighet och ro!
Som hafvets sand otaligt
Ditt folk föröke sig
Och, heligt och lycksaligt,
I evighet lofsjunge dig!

Bön.

Mitt hem, mitt blifvande hem ej här,
Ej här uppå jorden jag finner,
Ty verlden, med allt hvad deruti är,
Likt höstliga blomman försvinner;
Mitt lif är en flyende skugga, en dröm,
Af gårdagens regn en uppsvällande ström,
Som genast i jorden förrinner.

Men, Gud, gif mig nåd, att, som du har

befallt,

Besegra de lustar mig fresta,

Och älska och frukta dig, Gud, öfver allt

Och älska och hjelpa min nästa!

Se’n sjunke i frid min försvinnande dag!

Hvad helst dig behagar, må bli mitt behag,

Ty, Herre, du känner mitt bästa.

Arbetarens sång i olyckstiden.

Jag fruktar ej brist eller hunger
Och skiftar för sorger ej hyn:
Jag vet hvad den fågelen sjunger,
Som fröjdas deruppe i skyn.
Fast han ej kan så eller skära,
Han vittnar, att Herren är nära
Och sträcker till allt sin försyn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norddigter/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free