Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Olof Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Olof Wallin.
111
År och vänner flykta:
Men du densamme blifver;
Du än åt barnen gifver
Den vård du fådren gaf:
Mod åt de betryckta
Och styrka åt de svaga,
Och trost åt dem som klaga
Vid sina vänners graf.
Gud! vi vandra trygga,
När redligen vi vandra,
I kärlek för hvarandra
Och lydnad för ditt bud.
Gud! på dig vi bygga
Vårt hopp i alla öden;
I lifvet och i döden
Du vårdar oss, o Gud!
Lofvad vare Herren!
Sannfärdig, vis och nådig
Och helig och rättrådig,
Han öfver allt förmår.
Lofvad vare Herren!
Hans lag, hans nådelära,
Hans härlighet och ära
I evighet består.
Bröllopspsalm.
Välsigna, o Gud, all kärleks Gud!
De själar, som fromma och rena,
I lydnad för ditt och hjertats bud
Sig nu högtidligt förena!
Det hjerta, som följer en trogen hand,
Skall öde och tid ej förbyta;
Det heliga, ljufva och fasta band,
Som dygdiga vänner knyta,
Skall döden allena bryta.
De två äro ett från denna stund:
Så, Evige! bjuder din vilja;
Dem du har förenat i äkta förbund,
Dem kunna ej menniskor skilja.
Hvad helst öfver dem du sedan beskär,
De skola sitt öde ej klandra:
I glädje och sorg, i ro och besvär,
De äga sitt allt i hvarandra,
När de i din fruktan vandra.
Så vandren tillsammans i lust och i nöd,
Och glömmen ej skriftens lära,
Att mannen är qvinnans hufvud och stöd,
Och qvinnan dess glädje och ära.
Förnöjelsen aldrig från hjertat är skild,
Om kärleken hjertat ej felar;
Ty kärleken, tålig, förtrolig och mild,
All börda han drager och delar,
All smärta hugsvalar och helar.
Nu sluten hvarandra i trogen famn,
Och frukten ej okända öden;
Nu bären lycksaliga makars namn
Med ära och trohet i döden!
Beständigt hos er, uti hjerta och tjäll,
Må dygden och trefnaden råda,
Förljufva er dag och försköna er qväll,
Och Herren till slut eder båda
Med sällhetens krona benåda!
Begrafningspsalm.
Så vandre vi all verldens väg,
Den ena med den andra —
Kom, ho du är, och öfverväg
Hvarthän du snart skall vandra!
Du bygger hus, du önskar ro:
Se här det hus, der du skall bo,
Den bädd, der du skall hvila!
I detta vansklighetens land
Du fåfängt lyckan söker:
Du knyter dina vänskapsband,
Och dina skatter öker;
Men Herren, Herren har befallt
Att du skall dö och lemna allt,
Som fröjdat dig på jorden.
Se — grafven öppnas, och din vän
Uti dess djup försvinner:
Han kommer ej till dig igen,
Men snart du honom hinner.
Snart hvila våra kalla ben,
Och sommarns flägt och solens sken
Skall dem ej mera lifva.
Men han, som oss till lifvet väckt,
Skall undanvälta stenen
Och lifva med sin Andas flägt
En gång de kalla benen :
Vid skenet af hans härlighet
Skall ära och odödlighet
Hans trogna barn bekröna.
O, må vi här till Guds behag
Så redeligen vandra,
Att i vår Faders hus en dag
Vi återse hvarandra!
Den frommes pröfning är ej lång:
Hans död är blott en öfvergång
Till rätta lifvets njutning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
