- Project Runeberg -  Nordiske Digtere i vort Aarhundrede : en skandinavisk Anthologi /
163

(1870) [MARC] [MARC] Author: P. Hansen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitalis (Erik Sjöberg)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vitalis.

1G3

Då måude i gräset hans fiender bita:
Sjelf Konung Arphaxad, så hvit såsom krita,
Fann rådligt, att gångaren sporrarne ge,
Men dog uppå flykten utaf diarrhé.

Nu söng man Te Deuni, man firade fester:
Ej Kejsarn fick rum mellan Öster och Vester,
Så uppblåst af seger och ära och makt
På thronen han satt uti herrskareprakt.

Vid Psaltares ljud och vid ljud af trumpeter,
Och harpor, och gigor, och hvad det allt heter,
Utfärdades straxt det förståndiga bud,
Att Kejsaren Nebucadnesar var Gud.

Och stackare kommo från Öster och Vester,
Och alla de kände stor lust att bli Prester,
Så rikligt de månde sin rökelse strö,
Att Kejsarn, som Phoenix, deraf kunnat dö.

I grannlanden uppkom nu ångest och oro,
Men Israels barn dock så bange ej voro.
Helt dristigt till thronen de larfvade fram,
Och pekade fingret och sade: Fy skam !

Det ordet lät sällsamt i Kejsarens öra,
Och genast att barnen gudfruktige göra,
Begaf Holofernes med hast sig åstad ,
Och lägrade sig för Bethulias stad.

Men barnen försigtigt sig månde betrygga,
Med torn och ined skansar. Det lärt sig

att bygga!
De Pharaos fogdar, med käpp uti hand.
Till Mästare haft uppå Nilflodens strand.

Härförarn sitt manskap vid brunnarue lade,
Att Israels barn intet vatten mer hade,
Dock gåfvo de vatten och Kejsare hin,
Till dess uti staden blef brist uppå vin.

Nu sin Nationaldrägt uppå sig de togo;
De aska, som puder i hufvudet slogo.
De sminkade sig uti synen med träck,
Och ända till halsen de kröpo i säck.

Den drägten var prägtig, det kan man

straxt höra,
Dock var ej lätt att i henne sig röra,
I synnerhet uti kapplöpning och dans,
Ty hål uti säcken för benen ej fanns.

Men Judith sig klädde i sammet och siden;
Med spann hon sig prydde och gyllene smiden.
Han påtog sig hufva och kostelig skrud,
Och stod ibland Israels barn, som en brud.

Hon sedesamt månde till stadsporten stiga,
Ledsagad af Abra, sin kammarepiga,
Som bar i en säck både fikon och mjöl.
I handen hon hade en kruka med öl.

Då sade Osiaz: Du Israels lilja,
Må himmelens Herre fullborda din vilja,
När natten uppstiger på himmelen blå,
På det bland de heliga räknas Du må!

Men Judith och pigan, så nätta och sippa,
Nu månde med grace genom stadsporten

trippa,

Utöfver kornåkrar och blomstrande fält,
Bort till den Assyriska Höfdingens tält.

Der satt han, så mätt uppå ära och bragder,
Bland purpur och guld och de gröna smaragder.
För honom föll Judith den fromma, på knä,
Då sad’ Holofernes: P a r 1 e z vousFrançais?

Fram sattes nu russin och pepparekaka,
Men Judith ej ville det ringaste smaka.
Hon satt vid ett bordshörn, rödblommig

och täck ,

Och ärtiujöl och fikon hon åt ur sin säck.

Men Bagoa sängen med omsorg beredde.
Ett täcke af purpur deröfver ban bredde,
Guldpottan ban satte på tillbörligt rum,
Och lemnade kammaren ödmjuk och stum.

Men ack! Holofernes, i gästabudssalen
För ofta i botten beskådat pokalen.
Han skönhet och kärlek och Judith förgät
Och somnade in. — Då blef Frun desperat.

Helt tappert hon fattade hjelten i lufven ,
Som låg i sitt purpur, så drucken och dufven ;
Och grym och förfärlig som Pareen, med sax
Hon klippte utaf honom hufvudet strax.

Assyrierne nu utan hufvud sig kände;
Som halshuggne tuppar kring fältet de rände,
Men Israel efter de flyende sprang,
Och likpsalmer för dem i fjällmarken sang.

13*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norddigter/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free