Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
180
Karl August Nicander. 180
Erik Wasas Kuna.
Tyrannen tog hvad tagas kan;
Men jag en törnekrona vann.
»Gif akt! hvem der? hu! sjön är grön och
stjernorna de skälfva —
Herr Erik! lägg dig ned och sof; ty nu är
klockan elfva.«
Så talte Lifdrabanten till Kung Erik.
Men Erik gick så många steg som slag
hans hjerta slog,
Uppå Gripsholm än ingen blund hans heta
öga tog,
Tungt är att vara Konung utan krona.
»Kom fram! jag vill betrakta dig, nu medan
månen lyser:
»En kappa vill jag gifva dig; mig tyckes
att du fryser.»
Så talte Lifdrabanten till Kung Erik.
Och Erik gick till gallret fram, och
Lifdrabanten log.
Han sade: »Skägg har du fått nog, se’n
Konung Erik dog,
»Och deraf kan du väfva dig en mantel.«
Nu hördes klockan ljuda tolf från höga
fångseltornet,
Brandvakten tutade så doft tolf gånger uti
hornet.
Drabanten gick — og vakten tog en annan.
Men Erik gick så många steg, som slag
hans hjerta slog;
Och stegen stå i golfvet qvar, som
kungafoten tog;
Men, Gud ske lof, hans hjerta har fått hvila.
»Kung Erik! slut ditt öga till; ty tolf har
klockan slagit.
»Kung Erik! sof, Kung Erik sof, fast de
din krona tagit:«
Så talte Lifdrabanten till Kung Erik.
Slätt intet Erik aktade att klockan slagit
tolf,
Men stadnade vid vaktens ord på
maskestungit golf.
»Kung Erik« lät så lustigt i hans öra.
»Kung Erik! kom till gallret fram; ty
månen skrider fjerran,
»Om det är du, så buga dig i stormen
inför Herran:«
Så talte Lifdrabanten till Kung Erik.
Kung Erik böjde hufvud ned, slöt ögat till
om tåren,
Och Lifdrabanten log så skön med
silfverhjelm på håren;
Men Erik bad i stormen inför Herran.
Och Lifdrabanten krönte då hans hjessa
med en krans,
Bland många brutna törnen der en härlig
blomma fanns,
Ocli kransen kom med friden under stormen.
Kung Erik sönk på bådden ned och sof
vid ljud af psalmer.
Nils Sture kom, (så drömde ban) och bar
i handen palmer,
Och kysste Konungen med törnekronan.
Så är det sagdt, att samma natt Kung
Johans öga stod
Så öppet, som hans port var stängd —
och såg sitt eget blod;
Men hur det var, må Gud allene veta.
Napoleons Monolog.
(Ur „Lejonet i Öknen").
Dixi et salvavi animam meam.
(Han sitter vid en af tvenne sorgpilar beskuggad källa, i
en romantisk dal på S:t Helena. Bredvid honom
slumrar, på gräset, den unge Las Cases.)
Det lider — till sitt mål min lefnad lider —
Ej tiden; han ej mera går framå^.
Med tunga steg han ned tillbaka skrider,
Och stannar lyssnande emellanåt.
Han lyssnar väl om dagen och om natten,
Om ingen kommer med ett kraftens bud,
Om ej utöfver hafvets stora vatten
Condorens spända vingar gifva ljud. —
Nej, Kronos! Du får hjelpa dig allena;
Condoren fjettrad bor på Sanct Helena.
O! om ännu en gång han flyga finge
Kring verlden, stolt och fri, som förr han fick,
Med tvenne stormar, en på hvarje vinge,
Med tvenne solar, en i hvarje blick:
I lifvets bok han skulle vända bladen,
Tillbringa än, i ofördunkladt sken,
En bragdfull dag, så stark som Iliaden,
Och snart en afton, mild som Odysseen.
Då skulle Fridens gyllne bin få komma
Och mätta sig ur Segrens purpurblonmia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
