- Project Runeberg -  Nordiske Digtere i vort Aarhundrede : en skandinavisk Anthologi /
278

(1870) [MARC] [MARC] Author: P. Hansen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fredrika

tog pipan ur munnen, såg på mig godt,
men halft förebrående och sade: »jag hade
ej glömt dig Fanny, men jag var vid en
smärtfull dödsbädd i närmaste bondgård. Det
hindrade mig att vara hos dig!« Jag satte
händerna för ansigtet och blygdes in i själen.
Jag, som trott honom både illa och falskt
och nu hämnats i fåvitsko — jag ovärdiga!
Jag, som skulle göra min björn så lycklig;
— hvilken ljuflig vederqvickelse hade jag
ej nu beredt den trötta och bedröfvade
mannen? Tanken på min orimlighet plågar
mig ännu i denna stund, och det enda, som
tröstar mig, är, att jag känner, att björn
och jag älska hvarann bättre efter denna
seen än förut. Älskade, goda Björn! hällre
än att förorsaka dig en ledsam stund, må
du röka alla dagar i förmaket, i .
sängkammaren, ja i sängen, om du så vill!
Dock ber jag till Gud, att du ej måtte få
denna lusta.

Och nu återvänder jag till ditt bref
och till en fråga der. »Om jag skall som
gift fru skrifva till dig lika gerna och lika
öppenhjertigt, som då jag var flicka?« Ja,
min Maria, var viss derom, och jag kan ej
göra annorlunda. Det är 7 år se’n jag
först lärde känna dig, och se’n denna stund
har du varit för mig som mitt samvete,

Bremer. 278

som mitt bättre jag. Du var den rena
spegel, i hvilken jag såg mig sådan jag
var, du var alltid sann, ehuru alltid mild,
och fastän du för två år sedan for långt
öfver hafven ifrån mig, förblef du för mig
densamma. O förblif det alltid, Maria!
Jag skall eljest frukta att tappa bort mig
sjelf. Under dina ögon och med din hjelp
blef jag först en riktig menniska, under
dina ögon och med dina råd vill jag äfven
bilda mig till en god maka. Det är mig
så kärt, det gör mitt lif rikare att få lefva
det inför dig, och så till sägandes med dig,
fast länder och haf skilja oss åt. Björn
är dessutom icke af dessa männer, som äro
svartsjuka på deras hustrurs vänner; han
tycker ej, att man bör försaka en vän för
det man fått en make eller maka. Björn
vill ej göra hjertat trångt, han är för god,
för tänkande. Jag tror, att han gerna skulle
underskrifva dessa ord af en älskad lärare,
som undervisade mig i christendomen: »det
förhåller sig med hjertat som med himmelen,
ju flera englar, ju bättre rum.« Ah! se
der är min Björn. Läs hvad jag skrifvit
och skrif under —

Björn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norddigter/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free