Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Ludvig Runeberg.
313
Den hemkommande,
Ensliga sken,
Flamma, som stjernornas , ren!
Ljus , från min fädernehärd,
Tindrar i natten du än?
Glada, förtroliga verld,
Väntar du vandrarn igen?
Dagen är all,
Mörk är min bana och kall,
Dyster i skogarna här
Vintern den isiga rår;
Ljus, der du tindrar, o der
Finner jag kärlek och vår.
Skynda din gån g,
Lycklige, kanske engång
Kommer du åter och ser
Stum mot ditt fädernetjäll;
Ljus är din hydda ej mer,
Kulen och ödslig din qväll.
Mitt lif.
Strid på brädden af en graf,
Segling på ett vredgadt haf,
Sträfvan på en stiglös stig,
O mitt lif, jag nämner dig.
Längtan fyllde seglarns håg,
Hafvet för hans öga låg:
»O, der bortom purpurskyn
Vill jag se en högre syn,
Vill jag nå en bättre strand,
Ljusets, fridens, glädjens land.« —
Seglet svällde, hoppet log,
Mot det vida skeppet drog.
Strid på brädden af en graf,
Segling på ett vredgadt haf,
Sträfvan på en stiglös stig,
O mitt lif, jag nämner dig.
Hvar är hamnen, lugn och klar,
Hjertats frid från fordna dar?
Hvar är hoppets guldkust gömd,
Aldrig nådd och aldrig glömd?
Vågen seglarns kosa stör,
Stormar hvina ofvanför;
Ack, ännu står purpurskyn
Lika fjerran för hans syn.
Den öfvergifna.
Löf och örter och blommor små,
Ljusa liljor med dagg uppå,
Purpur-ros, som så vänligt ler,
Jag vill välja till brudkrans er.
Minnesblomma vid böljan klar,
Inga törnen din stengel har.
O, hur liknar dig icke den,
Som gror upp i min barm igen,
Som har taggar på hvarje skott,
Och som sårar mitt hjerta blott.
Sjungen, bäckar, min bröllops-sång!
Ljufva källor och vattensprång,
Sjungen gladt om en framtids dar,
Att jag glömmer den tid som var,
Glömmer lifvet med qval och lek,
Glömmer den, som min trohet svek!
Sjungen, bäckar, min bröllops-sång!
Ljufva källor och vattensprång,
Sjungen ömt ur min egen själ
Åt den falske ett långt farväl!
Jag vill välja till vän en ann,
Som ej sviker så lätt, som han,
Som ej kysser mig, våren ut,
Och försvinner, då den är slut.
Kom, o död, och mitt hjerta tag,
Låt det hvila vid ditt i dag!
Fast din brud är af tårar blind,
Fast din flicka har mulen kind,
Fast din ros icke mer är röd,
Kom, o död, kom, o ljufva död!
TJr „Idyll och Epigram".
Flickan kom ifrån sin älsklings möte,
Kom med röda händer. — Modren sade:
Hvaraf rodna dina händer, flicka?
Flickan sade: jag har plockat rosor,
Och på törnen stungit mina händer.
Åter kom hon från sin älsklings möte;
Kom med röda läppar. — Modren sade:
Hvaraf rodna dina läppar, flicka?
Flickan sade: jag har ätit hallon,
Och med saften målat mina läppar.
Åter kom hon från sin älsklings möte,
Kom med bleka kinder. — Modren sade:
Hvaraf blekna dina kinder, flicka?
Flickan sade: red en graf, o Moder!
Gömm mig der, och ställ ett kors deröfver,
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
