Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Ludvig Runeberg.
321
Det fanns i ryska hären namn,
Som på sitt blad historien skref.
Som fördes hit i ryktets famn
Långt förr, än kriget blef.
Barclay, Kamenski, Bagration ,
Dem kände hvarje Finlands son,
Och skarpa strider bidde man,
Der dessa ryckte an.
Men Kulneff visste ingen af,
Förrn krigets flamma här var tänd;
Då kom han såsom storm på haf,
Knappt anad förr än känd,
Då bröt han fram som blixt ur sky,
Så väldig och likväl så ny,
Och glömdes ej och kändes nog
Från första slag han slog.
Man hade kämpat dagen ut,
Och Rysse liksom Svensk var trött.
Man trodde glad att allt var slut,
Och sof helt lugnt och sött;
Men bäst vid drömmens barm man låg
Och guld och gröna skogar såg,
Så skrek en skyltvakt: i gevär!
Och då var Kulneff der.
Man följde makligt en transport,
Långt skild från ryska härens stråt,
Man åt och drack af bästa sort,
Ock drack på nytt och åt,
Men plötsligt, midt i glädjens stund,
Kom Kulneff som en obedd kund,
Det yrde opp ett moln af damm,
Hans pikar glänste fram.
Och satt man stadigt då till häst
Och gjorde allt med bästa flit,
Kom gubben rakad från vår fest,
Så skäggig han kom dit;
Men höll man mindre amper min,
Då blef det han, som drack vårt vin,
Och bjöd oss qvitta detta lån
Vid stränderna af Don.
Och var det varmt, och var det kallt,
I regn, i snö, om dag, omvnatt,
Allt syntes Kulneff öfverallt
Och gjorde spratt på spratt;
Och ställdes här mot här till slag,
Visst märkte man hvar han tog tag,
Den fria steppens käcke son,
Kamraten långtifrån.
Dock hade Finlands hela här
Ej kunnat visa en soldat,
Som ej höll gamle Kulneff kär
Som trots en stridskamrat.
Och syntes blott hans kända drag,
Då grinade af välbehag
Mot björnen från kosackens land
Hans bror från Saimens strand.
Och denne åter såg helt nöjd
Mot ramar hvilkas tag han rönt,
Och bröt han in, var det med fröjd,
Som om det mödan lönt.
Det var en syn, som dugde se,
När Kulneff togs med Finnarne;
De visste bära opp hvarann,
De starke, de och han.
Hans arm har domnat längese’n,
Han föll i strid med svärd i hand,
Hans ära lefver qvar allen,
Bestrålande hans land;
Och hvar hans namn du nämnas hör
Hör du »den tappre« nämdt framför,
Den tappre, hvilket herrligt ord
Af tacksam fosterjord!
Hans klinga drogs mot oss, hans lans
Den gaf oss ofta djupa sår,
Dock älska äfven vi hans glans,
Som om han varit vår;
Ty hvad som mer, än alla band
Af fana och af fosterland,
På krigets ban förbrödrar oss,
Är samma kraft att slåss.
Hurra för Kulneff, för hans mod!
Hans like skall ej hittas lätt;
Hvad mer om än han gjöt vårt blod,
Det var hans krigarrätt.
Han var vår fiende, välan,
Vi voro fiender som han,
Att han högg in med fröjd, som vi,
Var det ett ondt deri?
Förhatlig är den fege blott,
Åt honom ensam hån och skam,
Men hel enhvar, som tappert gått
Sin krigarbana fram!
Ett gladt hurra, ett högt hurra
För hvarje man, som kämpat bra,
Hvad helst ban blef i lifvet än,
Vår ovän eller vän!
Lotta Svärd.
Ännu så händer det mången stund,
Då vid qvällens trefliga härd
Man träffar från kriget en gammal kund,
Att man talar om Lotta Svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
