- Project Runeberg -  Nordiske Digtere i vort Aarhundrede : en skandinavisk Anthologi /
338

(1870) [MARC] [MARC] Author: P. Hansen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Wilhelm Böttiger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338

Carl Wilhelm Böttiger.

Du snåla graf, som i din natt

Har sänkt min sol, har gömt min skatt,

Du grymma, gröna tufva!

Jag vill ej klaga på dig mer; —

Fast bittra tårar regna ner,

Jag tänker tankar ljufva.

Här trifs jag, jag vill sitta här
Och minnas den, som borta är,
Och tacka, älska, sakna.
Här vill jag somna få en gång
Och drömma om en engels sång
Och aldrig mera vakna.

Till min lyra.

Jag mins, när jag som gosse begret min

faders död

Och lärde nödens bittra frukt att smaka,
Och satt uti mitt vindsrum, vid nattlig

lampas glöd,
Att för den dag, som än ej grydde, vaka.
Då kom mitt blod i brand,
Dig tog jag i min hand,
Och du mig sakta förde till drömmens

sköna land,
Från det jag aldrig se’n kom rätt tillbaka.

Jag mins, när jag som yngling flög ut ur

boet fri,

För tidigt skild från moderliga härden,
Och snart med såradt hjerta, och pilen

qvar deri,
Begaf mig ut på tusenmila färden.
Bland faror och försåt
Jag trädde an min stråt;
På haf och öfver alper hvem följde nu mig åt?
Hvem, om ej ensam du, i vida verlden?

Jag mins hur ofta sedan du eldat mannens

bröst

Till toner mera lefvande och klara:
Du var hans tankes spegel, du var hans

känslors röst,
Hans inre stämning visste du bevara.
Vid hvarje slag du slog
En sorg inom mig dog,
Du gaf åt anden vingar, och sjelf du

vingar tog
Att upp med den till nya rymder fara.

Än klingen J inom mig, J ljud af harmoni!
Jag hör er glad, jag helsar er välkomna.
Du kära, kära lyra! När lifvet är förbi,
Då, men ej förr, må dina strängar domna.
Du från min barndoms vår
Har följt mig, år från år,
Du gladde lifvets timmar och, när den

sista slår,

Med dig i famnen vill jag roligt somna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norddigter/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free