Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Patrick Sturzen-Becker (Orvar Odd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
Oscar Patrick ’Sturzen - Becker. 360
Disse Foredrag ere senere paany gjennemgaaede og udgivne under Titelen
»Grupper och Personnager från igår«, forøgede med nogle andre lige saa vittige
som træffende Characteristiker af svenske Forhold og Personligheder. Dette første
Bind af hans »Samlade arbeten« efterfulgtes af »La Veranda«, et Udvalg af hans
bedste Feuilletoner, af hans samlede »Noveller«, af »Brunt och Rosenrödt«,
»Stycken i små ramen« og »Grefvinnan Gruffiakin«, tre Bind Digte, af hvilke
det sidste indeholder en større, versificeret Fortælling, medens de to førstnævnte
Titler omslutte de mindre Poesier, der ved forskjellige Lejligheder ere flydte fra
hans Pen. Ogsaa den poetiske Stil behandler Sturzen-Becker med stor
Overlegenhed og virker her, som i sine prosaiske Arbeider, mere ved Udtrykkets
overraskende Vendinger og Formens piquante Indfald end ved Dybde i Tanken
og Følelsen.
Efter Sturzen-Beckers Død, der indtraf efter en langvarig og smertefuld
Sygdom i hans otteoghalvtredsindstyvende Aar, den 16 Februar 1869, udkom
endnu et Bind Digte betitlet »Samlade ax« og indeholdende, foruden adskillige
Lejlighedspoesier, de større Romancecykler »Clémence Isaure« og »Anne-Marie«.
For at fuldstændiggjøre Billedet af hans omfattende Productivitet og af hans
personlige Virken for den Sag, han fremfor alle betragtede som sit Livs
Opgave, kan endnu nævnes »Over Sundet«, et Hefte Skizzer, skrevne af den
svenske Forfatter i det danske Sprog i den Hensigt at afhjælpe en »endnu
stedfindende Mangel paa et let Middel for det større danske Publicum til at faae
lidt Mere at vide oin Sverig, end hvad der gives af de enten altfor almindelig
holdte Lærebøger eller i Regelen altfor specifique Tidsskrifter.«
Ett landtnöje.
Enkefru M**, den goda själen, hade
mer än en gång bedt mig helsa på henne
ute på Djurgården. »Jag har der hyrt ett
litet landtnöje, — hade hon sagt mig,
— det är ju i alla fall omöjligt, att under
de varma sommarmånaderna förblifva i det
qvalmiga Stockholm, och jag förstår icke
hur ni karlar, som hafva edra göromål
jemnt och ständigt i staden, kunna stå ut
dermed från år till år. Nej, man måste
ha grönt och blommor, man måste ha sin
frihet och den herrliga friska luften! Tacka
vet jag landtlifvet! «
Nå väl, jag var nyss anländ till
hufvudstaden ifrån provinsen, min själ var ännu
uppfylld af idel arkadiska tycken och känslor,
detta ljöd således i mitt öra som en engels
röst ur paradiset, och en morgon, då jag
såg solen skina så vackert på skorstenarna
i grannskapet, men vid det jag öppnade
fönstret möttes af en mer än vanligt
obehaglig ånga från rännstenarna neri gränden,
beslöt iag taga mig ledighet för hela dagen
och fara med roddarbåtarna ut till min
kära tant på Djurgården. Jag skulle då
för en stund få smaka »villeggiaturans«
behag och åter drömma min barndoms glada
lekar i dryadernas älskliga krets; hjordarnas
klockor pinglade re’n för mina öron, jag
plockade i inbillningen famnen full med
blåklint och väppling, jag drack nymjölkad
mjölk ur fulla stäfvor och åkte i
skjortärmarna uti friskslaget hö.......
Jag hade till en början mycken
svårighet att få reda på hvar den kära tanten
bodde. Ändtligen befanns det vara uti den
så kallade Djurgårdsstaden, denna prosaiska
episod af gamla trädruckel, inkastad midt
i en förtjusande naturs mest leende romantik.
Bland en hop brädstaplar och magazinsbodar,
tillhörande det närbelägna varfvet, lyckades
jag hitta vägen till den landtliga villan,
hvars första anblick verkligen icke alldeles
motsvarade min väntan. Den låg inklämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
