Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Patrick Sturzen-Becker (Orvar Odd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Patrick ’Sturzen - Becker.
365
i> Gud! — Bellman? Kunde väl jag tänka...«
så hörs en bruten qvinnoröst.
Men Bellman svarar: »Arma enka,
du Lidners maka, hemta tröst!
När ingen annan sig förbarmar,
en fattig vän har öppna armar.
Här — och han tömmer sina fickor —
hvad jag sjöng hop åt dig i qväll!
Det var en sång om vin och flickor,
om Movitz full och Ulla säll,
men uppå dig dervid jag tänkte,
och lyckan denna lön mig skänkte.
Nu, utan sorg för morgondagen,
sof denna natt förtröstansfull,
du stackars barn, du så bedragen,
så straffad för din kärleks skull!«
Han kysste henne ömt på pannan
och så — likt en vision försvann han.
År 1830.
Jag mins det mer än lifligt,
år trettio det var,
historien ock det året
i troget minne har.
Som liber studiosus
jag dvaldes ännu då
uti den lärda staden
vid gamla Fyris å.
Vid Iliaden troget
jag satt guds långa dag,
och gäspade af njutning
med klassiskt välbehag.
Så kom der stolt en tidning
från långt hinsidan haf:
»Se, Pohlen hafver skakat
den ryska bojan af!«
Då slog jag hop Homeros,
att dammet stod i tak:
»Farväl med hela Troja
och grekers vapenbrak!
En annan strid begynner
mot tyranni’ts koloss!
se der, J käre bröder,
en Iliad för oss!
Hell Pohlens ädla söner,
hell hjeltarnas förbund!
hell menskorätt och frihet
kring jordens hela rund!«
Jag gick i dagar trenne,
jag gick en vecka visst,
för grekiska syntaxen .
all håg jag hade mist.
Jag gång på gång begynte
min tolfte rhapsodi,
men pohl ska segersånger
sig blandade deri.
Vi voro några vänner,
vi gjorde ett kalas,
der drucko vi för Pohlen
ur rågadt fulla glas.
Der sjöngo vi för Pohlen
med unga själars eld;
då stod en tår i ögat,
en hjertlig, oförställd.
Om natten midt på torget,
vid Karlavagnens brand,
vi sjöngo än för Pohlen,
med mössorna i hand . . .
Men herrar professorer,
de moget vise män,
de sutto helt trankila,
som der de sitta än.
De läste kyrkofäder,
de skrefvo romersk vers,
de ritade trianglar
och bågar kors och tvärs.
De täppte lufttätt in sig
uti i sin kammarverld,
ock stekte husligt äpplen
i mörjan på sin härd.
Yårt Statsskepp.
(1848.)
Hur länge drömde vid stranden ej
förtöjd vid sin gamla kabel,
du svenska folk, din tröga galej,
dock fordom reputabel?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
