Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernhard Elis Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här vill jag sitta, Angelika, här! och i skuggan af döden
Bläddra igenom med dig minnenas gulnade blad.
Dig jag ser öfverallt; hvart blad, du himmelska flicka,
Eger allena din bild, löst i en skugga till slut.
Skepnad af oskuld och englabehag, hur skön i din blomning,
Skön i din tyning ännu, skön i ditt lif, i din död!
Engel, ditt väsen sväfvade blott — det gick ej på jorden;
Ack! ty det saknade här jordiska drifternas tyngd!
Derför till hälften himmelens lif härnere du lefvat,
ofta din vinga du lyft, förr’n du i höjden försvann.
Ej på din stig jag skådar ett spår: en mask du ej trampat,
icke du brutit ett strå, icke du rubbat ett stoft.
Tyst lik ljuset du gick och värmde lik himmelens stråle,
Trängde som kärlekens eld ned i den dödliges själ.
Skärt som en fallande snö i luften dröjde ditt väsen,
Himmelens lättaste vind lyfte från jorden dig upp.
Dock förstod ej en själ de jordiska sorgerna bättre:
Aldrig af ljufvare tröst svällde ett hjerta än ditt.
Kärlek slog i din puls, din ande lefde af mildhet,
Bönens odödliga ros blommade ljuft på din mun ...
Och hon hvilar ändock, du Evige, hvilar härunder!
Grafvarnas trånga gemak rymmer ditt skönaste verk:
Rymmer de hulda behag, som dagarne täflat att kyssa,
Nätternas skräckande makt fruktat att andas uppå. —
Döden fruktade ej: han såg min lilja i dalen,
Spilde en droppe af blod tyst på dess skinande blad.
Glödande rosor brunno alltse’n på den älskades kinder,
Rodnande ljufligt och hemskt, Gud! af det finaste blod!
Snart dess källa var tömd: — då bleknade åter min lilja,
Slöt sin förvissnade kalk, sänkte sitt hufvud och dog, —
Dog som tonen tynar å våg, som vinden i skogen,
Dog som aftonens glans slocknar på tempel-kupoln. —
Tyst, min klagande sång, tyst, tyst, hon slumrar härunder,
Tystna, du susande asp, — ljuf är den älskades sömn ...
Ljufliga evighets-dröm i grafvarnes heliga tystnad,
Öppna, o öppna din port snart för min ande också!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
