Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur är det?» upprepade hon. »Kan jag vara till
någon hjälp?»
»Nej», svarade han. »Hur skulle ni kunna det ?
Mina fötter ä’ flådda och min rygg är nästan
avbruten, och jag är alldeles förbi av trötthet. Inte kan
ni hjälpa det!»
»Nåja, men jag är säker om att det kunde vara
värre», sade Frona uppmuntrande. »Tänk på alla
dem som nyss ha kommit i land vid kusten! De
behöva tio dagar, eller kanske fjorton, för att
komma så långt med sitt bagage som ni redan har
hunnit med ert.»
»Men mina kamrater ha gått ifrån mig», jämrade
han med en tydlig vädjan till medlidande i rösten.
»Och jag är alldeles ensam och ur stånd att gå ett
enda steg vidare. Och tänk på min hustru och mina
små barn! Dem har jag lämnat nere i Staterna. A,
om de kunde se mig nu! Jag kan inte komma
tillbaka till dem, och jag kan inte gå vidare. Det är
alldeles för mycket för mig. Jag kan inte stå ut med
att träla som en häst. Jag dör, om jag skall hålla
på med det. A, vad skall jag ta mig till? Vad skall
jag ta mig till?»
»Varför ha edra kamrater gått ifrån er?»
»Därför att jag inte var så stark som de — därför
att jag inte kunde lasta på mig så mycket eller bära
så länge. Då skrattade de åt mig och gick ifrån mig.»
»Har ni någonsin slitit ont förut?»
»Nej.»
»Ni ser välfödd och stark ut. Väger förmodligen
hundrasextiofem ?»
»Hundrasjuttio», rättade han.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
