Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET
Hon lossade nu också dörrskynket nedtill och gick
in. Alannen fortfor att blåsa på elden utan att märka
att han hade fått sällskap. Frona hostade, och nu
lyfte han upp sina ögon — röda av röken -— mot henne.
»Jaså», sade han tämligen likgiltigt. »Gör fast
dörrskynket igen och slå er ned.» Varefter han återtog
sin sysselsättning.
»Han är åtminstone gästvänlig», tänkte Frona, i
det hon lydde tillsägelsen och gick fram till spiseln.
Vid ena sidan låg en hop granpinnar, smala och
våta och avhuggna lagom för eldstaden. Frona kände
mycket väl igen dessa dvärggranar, som spirade upp
och trängde sig fram bland klippor och tunna
jordlager och sällan blevo mer än fotshöga. Hon såg in
i eldstaden, fann att den var nästan tom och fyllde
den med vått bränsle. Mannen steg upp, hostande
av att röken trängde in i hans lungor. Han nickade
gillande.
»Sitt ned och torka edra kläder», sade han, då han
åter kunde andas. »Jag skall skaffa något att äta.»
Han ställde en kaffepanna över det främsta hålet
på spiseln, tömde vattenhinkens innehåll i den och
gick ut för att hämta mera vatten. Då han väl var
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
