Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig med sjuttiofem — (han studerade noga den
andres uppsyn) eller kanske rent av med femtio.
Jag vill ta hänsyn till er belägenhet, och jag är
inte den som bråkar . ..»
»Vad tjänar det till att spilla ord, Dave ? Vi ha
inte ett enda skålpund socker till överlopps . ..»
»Som sagt, jag vill inte begära för mycket, Welse
—och eftersom det ar med er jag skall göra affär, så
— så vill jag pruta ner det ända till tjugufem ...»
»Inte ett uns kan ni få!»
»Inte den minsta smula? Så, så — vi ska inte
tala om’et vidare nu — jag kommer igen när det
faller sig lägligare.» Han drog underkäken på sned
och spände öronen. »Hör ni? Det är Lauras
vissla! Hon skall strax gå. Kom med, så gå vi och
se på hennes avfärd!»
Jacob Welse satte på sig björnskinnspäls och
vantar, och de bägge männen gingo genom de yttre
kontoren ut till expeditionslokalen. Den var så stor
att där icke rådde någon trängsel, ehuru säkert ett
par .hundra köpare stodo vid disken. Många av dem
sågo allvarliga ut, och mer än en kastade mörka
blickar på Jacob Welse, då han gick förbi.
Biträdena sålde allting utom livsmedel, men det var
just sådana man ville ha. »Håller väl på dem för
att de ska’ stiga — blir andra priser när
hungersnöden kommer», muttrade en gruvarbetare med rött
skägg i hånfull ton. Jacob Welse hörde vad han
sade, men han frågade icke efter det. Han väntade
att få höra detsamma många gånger och på ännu
obehagligare sätt innan paniken var över
Ute på trottoaren stannade de för att se över de
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
