Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offentliga tillkännagivandena, som slagits upp på
knuten. Hundar — förlorade, tillvaratagna eller till
salu — annonserades i långa rader, sedan kom det
annonser om försäljning av hela utrustningar. De
klenmodiga hade redan blivit uppskrämda.
Utrustningar på fem hundra skålpund utbjödos till en dollar
skålpundet, utan mjöl; andra, med mjöl, till
halvannan dollar. Jacob Welse såg Welton tala med en
orolig nykommen, och Bonanza-matadorens belåtna
min antydde, att han lyckats fylla sitt vinterförråd.
»Varför köper ni inte upp sockret, Dave?»
frågade Jacob Welse och pekade på annonserna.
Dave Harney gav honom en förebrående blick.
»Tror ni inte jag har försökt? Jag har nästan slitit
ut mina hundar på att kuska omkring från
Klondyke City till sjukhuset. Kan inte komma över
något, om jag vill betala aldrig det.»
De gingo förbi butikerna, utanför vilka de
väntande hundspannen bekvämt rullat ihop sig som
vargar i snön. Det var på denna snö, den första
för hösten, som guldgrävarna högre upp i landet
hade väntat för att börja med sina körslor.
»Det är väl ändå märkvärdigt, eller vad?»
framkastade Dave på försök, medan de gingo tvärs över
huvudgatan till flodstranden. »Förbaskat
märkvärdigt! Jag, som är ägare till två stycken lotter på
femhundra fot och mer vid Eldorado och är värd
fem millioner dollars så visst som en enda cent, jag
kan inte få en smula socker att lägga i mitt kaffe!
Jag ger tusan i det här landet! Jag säljer vad jag
har! Och jag reser min väg! Jag — jag vänder
om till Staterna!»
7 o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
