Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon vände på huvudet vid ljudet av annalkande
steg och ropade till hälsning: »Jag vädjar till er,
kapten Alexander! Jag uppmanar er att avlägga
vittnesbörd!»
Poliskaptenen smålog på sitt stramt muntra sätt,
medan han skakade hand med Frona och Corliss.
»Vittnesbörd?» upprepade han. »Å, — ja visst!»
»Kamrater, vittnen om den hjältestyrka Gud oss
gav: Guldtörstens slavar — härskare på alla
världens hav!»
Han citerade versen högtidligt och stolt med sin
djupa stämma, och lämpligheten av detta citat just
nu försatte Frona i sådan hänförelse, att hennes
bägge händer i nästa ögonblick lågo i hans.
Corliss kände ett styng. Det var pinsamt. Han tyckte
inte alls om att se henne vara så generös med att
lägga sina varma, fasta händer i andras. Brukade
hon på detta sätt gynna alla män, som behagade
henne med ord eller gärning? Att hennes fingrar
slöto sig kring hans gjorde ingenting, men det
föreföll honom lättfärdigt, att han fick dela denna
ynnest med den nästkommande. Medan han höll
detta resonemang med sig själv, hade Frona
berättat vad frågan gällde, och kapten Alexander
var genast färdig med sitt vittnesbörd.
»Jag vet inte mycket om edra slaver och andra
raser, utom att de äro starka och bra arbetare; men
jag vet, att den vite mannen är den bäste och
förnämste i världen. Se på indianen till exempel. Den
vite mannen kommer till hans land och överträffar
honom i alla hans lekar och arbeten — han kan slita
ont mer än han, fiskar bättre än han, jagar bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
