Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
ELFTE KAIPTLET.
Borta i hörnet stod Vance Corliss stödd mot pianot,
inbegripen i ett samtal med överste Trethaway. Den
sistnämnde — livlig, skarp och kraftig, trots sitt vita
hår och sina mer än sextio år — såg lika ung ut som
en trettioåring. Veteran inom gruvingenjörfacket och
med en skicklighet i sitt yrke, som fört honom till
chefsplatsen, representerade han lika omfattande
amerikanska intressen som Corliss representerade
en-elska. En hjärtlig vänskap hade uppstått mellan de
bägge männen, och i affärsväg hade de redan varit
varandra till god hjälp. Och det var gott att de
bi-stodo varandra, dessa bägge, som hade i sin makt
att efter behag disponera det väldiga kapital, varmed
två nationer hade bidragit till polarlandets utveckling.
Rummet var fullt av folk och luften tjock av
tobaksrök. Ungefär ett hundratal män i pälsverk och
ylle i varma färger sutto utmed väggarna som
åskådare. Men sorlet förtog intrycket av teatersalong
och gav det hela en anstrykning av muntert
kamratskap. Trots allt det bizarra i rummets utseende
liknade det mycket salongen i ett hem, där husets
medlemmar samlas efter dagens arbete.
Petroleumlampor och talgljus glimmade svagt i den dunkla
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
