Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det utspillda vinet från ärmen och sade vad han
tänkte. Det var ingenting vackert, utan ett ord som
brukar väcka ont blod. Och det gjorde det även nu,
ty den andres knytnäve hamnade under
vargskinns-mössan med en kraft, som slungade mössans ägare
bakåt mot Corliss. Den förolämpade fullföljde raskt
attacken. Kvinnorna smögo sig ut och lämnade
fältet fritt åt männen, av vilka somliga voro benägna
för att tränga ihop sig och andra för att lämnja
rum till ärlig strid.
Vargskinnsmössan tycktes emellertid inte vara
hågad för att slåss eller att försöka bemöta den ilska
han framkallat; med händerna till skydd för ansiktet
försökte han dra sig mot dörren. De kringstående
ropade till honom, att han skulle försvara sig och
slåss. Han stålsatte sig och gjorde ett försök, men
när den andre rusade på honom, slappnade han av
och vek undan.
<
»Låt vara! Det är rätt åt honom», ropade översten
till Vance, då denne visade sig benägen att gripa
in. »Han ville inte slåss. Om han gjorde det, tror
jag, att jag nästan kunde förlåta honom.»
»Men jag kan inte se honom mörbultas», invände
Vance. »Om han bara försvarade sig, skulle det inte
förefalla så brutalt.»
Blodet strömmade från den anfallnes näsa och från
ett lätt sår över hans ena öga, då Corliss sprang
emellan. Han försökte hålla de bägge männen ifrån
varandra, men sköt för kraftigt tillbaka den vildsinte,
så att denne tog överbalansen och föll baklänges till
golvet. Vid ett slagsmål på ett utskänkningsställe
är ingen utan vänner, och innan Vance visste vad
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
