Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män ha begivit sig och varifrån ingen har kommit
tillbaka.»
»Men ni.. .»
»Jag råkar att vara ett undantag från regeln.
Varför jag blev sparad, det vet jag inte. Men det hände
så i alla fall. Först blev jag uselt behandlad, slagen
av kvinnor och barn, klädd i pälsverk som vimlade
av ohyra, och fick äta det som blev över efter de
andra. De voro ytterligt hjärtlösa. Hur jag kunde
överleva detta förstår jag inte, men jag vet, att jag i
början oupphörligt funderade på att ta livet av mig.
Vad som avhöll mig därifrån var att jag snart blev
förslöad och förfäad genom lidande och förnedring.
Halvt förfrusen, halvt ihjälsvält och pinad på otaliga
sätt — många gånger slagen tills jag låg
medvetslös — blev jag slö och loj som ett djur.
När jag tänker tillbaka på denna period av mitt
liv, förefaller mycket av den som en dröm. Där
finns också tomrum, som jag inte kan fylla. Jag
har obestämda minnen av att jag spändes för en släde
och drog den från läger till läger, från stam till stam.
Fördes antagligen omkring för att förevisas, så som
vi föra omkring lejon och elefanter och vildar. Hur
långt jag på detta sätt färdades av och an i dessa
dystra trakter, det har jag ingen aning om, men det
måste ha varit många tusen mil. Jag vet, att när
jag återfick mitt medvetande och åter blev människa,
befann jag mig mer än tusen mil väster om den
punkt där jag blev tillfångatagen.
Det var nu vår, och det var som om jag plötsligt
vaknat till minne av det glömda förflutna. Jag hade
en rem av renhud om livet och remmen var fastgjord
129
Nordlandets dotter, g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
