- Project Runeberg -  Nordlandets dotter. Berättelser /
130

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid en släde. Med bägge händerna grep jag tag i
denna rem, alldeles som apan på ett positiv — ty den
hade skurit in i köttet och vållat mig djupa sår.

En listig instinkt fick makt med mig, och jag
gjorde mig till för att behaga mina plågare. Den
kvällen dansade jag och sjöng och gjorde mitt bästa
för att roa dem, ty jag hade beslutat att ej vidare
utsätta mig för misshandlingar som sänkte min själ
i mörker. Inlandsfolket idkade handel med
havsfol-ket och dessa med de vita, i synnerhet med
valfångare. Därav kom det sig, att jag något längre fram
upptäckte en kortlek i en av kvinnornas- ägo, och
med dess hjälp gjorde jag åtskilliga enkla konster,
som slogo min publik med häpnad. Jag uppträdde
också inför dem med de taskspelarknep jag kunde.
Resultatet blev att jag genast fick mera anseende,
fick bättre kläder och bättre mat.

För att nu göra en lång historia kort vill jag
endast i förbigående nämna, att jag så småningom blev
en man av betydenhet. Först kommo de gamla och
kvinnorna till mig och begärde råd; sedan kommo
också hövdingarna. Mina obetydliga och primitiva
insikter i medicin och kirurgi kommo mig väl till pass,
och jag blev oumbärlig. Från slavens förnedrande
plats arbetade jag mig upp till säte och stämma bland
deras ledande män, och så snart jag hade lärt mig
deras skick och bruk, ansågs jag för en oförgriplig
auktoritet, vare sig det gällde krig eller fred. Renar
var deras bytesvara — och vi voro nästan ständigt
upptagna av strövtåg mot andra stammar för dessa
djurs skull, antingen för att bemäktiga oss deras, eller
också för att skydda våra egna hjordar. Jagförbätt-

t 30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norddotter/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free