Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fransmannen i allvarlig ton. »Är det inte så? Jag
vädjar till de andra herrarna.»
Såväl Corliss som St. Vincent instämde med
högtidligt allvar och avlockade sedan mrs Schoville det
ena förfärade utropet efter det andra genom
uppskakande hundhistorier. —
St. Vincent och baronen stannade kvar till lunchen
hos mrs Schoville, och Frona och Corliss gingo
ensamma därifrån. Som genom en tyst
överenskommelse togo de den längsta av de myriader
gångstigar och körvägar, sol ledde ner till staden. Det var
en klar och kall dag i mitten av december, och sedan
den matta solen hade mödosamt släpat sig upp till
sin middagshöjd, började den nu att med skamsen
uppsyn glida tillbaka mot horisonten. Dess sneda
strålar bröto sig mot de flygande ispartiklarna så
att luften liksom yrde av diamantstoft, glittrande,
blixtrande, flammande av ljus och eld, men kallt som
den omgivande rymden.
Snön knastrade under de bägge vandrarnas
moc-kasiner och andedräkten höjde sig i mystiska
opal-skiftande ringlar från deras läppar. Ingendera talade
eller hade någon önskan att tala, så underbart
föreföll dem det hela. Nedanför deras fötter, under
himlens stora valv, låg en mörk fläck mitt på de vita
vidderna — det var »den gyllene staden», liten och
smutsig, en svag protest mot det omätliga,
människans utmaning till det oändliga!
Uppmuntrande rop av människoröster hördes helt
nära, och de stannade. Så kom ett ivrigt glävsande
jämte ljudet från skrapande fötter, och ett spann
varghundar med hängande tungor och drypande
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
