- Project Runeberg -  Nordlandets dotter. Berättelser /
189

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tystnad. Hon befann sig ännu under den trollmakt
som aftonen utövat, och den hänförelse hon känt
som Nora hade ännu icke lagt sig fullkomligt.
För-övrigt läste hon också mellan raderna av St. Vincents
konversation, och hon erfor den skygghet, som
kommer över kvinnan, då hon står inför mannens
närmande till större förtrolighet.

Det var en klar och kall afton, icke överdrivet kall,
endast fyrtio grader under noll, och landskapet låg
övergjutet av en mild ljusflod, som icke kom från
stjärnorna och icke heller från månen, ty den befann
sig någonstädes på andra sidan jorden. Från sydost
till nordväst lyste horisonten av ett blekgrönt
skimmer, och därifrån utgick det dämpade ljuset.

Plötsligt drogs ett vitt ljusband över himmelen
som skenet från en strålkastare. Natten
förvandlades till spöklik dag för ett ögonblick, sedan blev den
ännu mörkare än förut. Men i sydost pågick ett
ljudlöst uppror. Den lysande, grönaktiga gasen var
i jäsning, den bubblade, svällde upp, föll tillbaka och
sträckte på försök väldiga andehänder uppåt den övre
etern. Ännu en gång sköt en cyklopisk raket av
flammande eld över himlen från horisonten till zenit och
så vidare och vidare i väldig flykt till horisonten igen.
Men brospannet kunde icke hålla, och bakom det
ruvade nattligt mörker. Men bredare, kraftigare,
djupare, slösande med strålar åt höger och vänster,
flammade de vita vägarna över zenit i bländande
glans och gingo vidare ner till världens bortersta rand.
Äntligen var himlen brolagd och brospannet höll 1

Vid denna norrskenets triumf bröts tystnaden på
jorden, och tiotusen varghundar klagade i ett uni-

189

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norddotter/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free