Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gå!»
How-ha åtlydde motvilligt den tillsägelse hon fått,
och på vägen utför trappan kände hon en famlande
undran över att vitt och svart skinn skulle göra den
ene till husbonde och den andre till tjänare.
Med en enda blick såg Lucie vid sitt inträde Frona,
småleende med utsträckt hand i förgrunden, det
prydliga toalettbordet, de enkla prydnadsartiklarna,
de otaliga bevisen på att rummet tillhörde en ung
flicka. Och när hon inandades denna friska och
rena luft reste sig hennes egen första ungdom
anklagande inför henne.
»Jag är glad att ni kom»,, sade Frona. »Jag har
så gärna velat träffa er igen. Var god och lägg av
er tunga parka. Å-vad den är tjock — så präktigt
pälsverk och så väl arbetat!»
»Ja, från Sibirien.» Hon hade så när tillagt: »en
present av St. Vincent», men hon sade i stället: »Där
ha de ännu inte lärt sig att fuska med sitt arbete,
som ni vet.»
Hon sjönk ned i en låg gungstol med ett naturligt
behag, som icke undgick Fronas skönhetsälskande
ögon. Och där satt hon sedan och lyssnade med
hög-buret huvud till den unga flickans ansträngningar
att konversera.
»Vad kan hon ha kommit för?» undrade Frona
inom sig, medan hon talade om pälsverk och väder
och andra likgiltiga saker.
»Om ni inte säger någonting, Lucile, så blir jag
snart nervös», utbrast hon slutligen häftigt. »Har
det hänt något?»
Lucile reste sig och gick fram till spegelbordet.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
