Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len tömmer vi på stående fot. Leve drottningen,
Gud signe henne — och Bill Mc Kinley!»
»Botten oppi» dundrade Jake Cornell och
muggarna slogos mot bordet med kläm.
Vance Corliss gjorde den upptäckten, att han var
både intresserad och road. Enligt Frona, tänkte
han ironiskt, var detta ju att lära av det levande livet,
att »öka sin summa av allmänna begrepp om
mänskligheten». Frasen var hennes, och han lät den i
tysthet gå över tungan ett par gånger. I nästa ögonblick
kom han att tänka på hennes förlovning med St.
Vincent och gjorde Jungfrun förtjust genom att be
henne sjunga. Men hon var litet blyg, och det var
först sedan Bishop hade gjort början som hon så
småningom föll in med sin lilla obetydliga och ojämna
röst. Sedan sjöng hon likväl »Tag tillbaka ert guld»
med rörande effekt. Cornell satt med tårar i
ögonen, och när sången var slut, följde smattrande
applåder, varefter Bishop ögonblickligen föreslog en skål
för sångerskan eller »förtjuserskan från Bow Bells»,
åtföljd av Jake Cornells dånande »Botten opp!» —
Två timmar senare knackade Frona Welse på
dörren. Det var en häftig och ihållande knackning, som
trängde genom larmet därinne och förmådde Corliss
att gå och öppna.
Hon uppgav ett glatt litet utrop, då hon fick se
vem det var. »Å, är det ni, Vance! Jag visste inte
att ni bodde här.»
Han skakade hand med henne och blockerade
ingången genom att ställa sig mitt i dörröppningen.
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
