Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakom honom hördes Jungfruns gapskratt och Jake
Cornell som sjöng med full hals*
»Var god och genast telegrafera:
Nu kommer förlorade sonen igen,
Den gödda kalven vi måste spendera —
Tra la lala!»
»Vad är det?» frågade Vance. »Har någonting
hänt?»
»Jag tycker ni borde be mig stiga in.» Det låg
en skymt av förebråelse i hennes brådskande ton.
»Jag har trampat genom isen och håller på att
förfrysa mina fötter.»
»Å, du store tid!» hördes JungfrUns frodiga
stämma över Corliss’ axel, varpå Blanche och Bishop
förenade sig i ett gapskratt åt Cornell, som ivrigt
protesterade med sin stentorsstämma. Vance tyckte, att
allt blod i hans kropp hade rusat upp till hans
ansikte.
»Ni kan inte komma in, Frona. Hör ni dem inte?»
»Men jag måste», förklarade hon ivrigt. »Mina
fötter bli förfrusna.»
Med en resignerad åtbörd steg han åt sidan och
stängde dörren efter henne. Då hon nu så hastigt
trädde in utifrån mörkret, stannade hon ett
ögonblick, men hon återfick genast synens skärpa och
betraktade sin omgivning. Luften var tjock av
tobaksrök, och den starka tobaksluften verkade kväljande
på den som kom utifrån. På bordet stod en bål,
varur en ringlande ånga höjde sig. Jungfrun var
stadd på flykt undan Cornells handgripligheter och
försvarade sig med en långskaftad senapssked,
varmed hon oupphörligt smetade honom på näsan och
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
