Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
»Ja, vad är det för mening med alltsammans?»
Corliss sträckte ut sig bekvämt och lade upp sina
fötter på bordet. Han var icke särskilt intresserad,
men överste Trethaway fortfor att tala allvar.
»Just det, ja! Den gamla och evigt nya frågan,
som människan, slungar i ansiktet på universum.»
Översten sökte bland papperen i sin plånbok. »Ser
ni! Det här skrev jag av en gång för många år
sedan.» Han höll upp ett illa medfaret papper. »Hör
på! Vilket monstruöst spöke är icke människan,
denna sjukdom hos materien som lyfter sina fötter
turvis eller ligger bedövad av sömn; som dödar, ger
liv, växer, skapar små kopior av sig själv, växer upp
med hår som gräs och ögon som glittra i ansiktet,
en skråpuk att skrämma barn med. Stackars varelse
— här för så litet, utkastad bland så många mödor,
full av outtömliga begär, ohjälpligt dömd att röva
från sina medmänniskor. Oändligt barnslig — ofta
beundransvärt tapper, ofta rörande vek, sätter hon
sig ned för att debattera rätt och orätt eller
iguclo-mens attribut — och reser sig upp för att slåss om
ett ägg eller dö för en idé. Och till vad
ändaj-mål?» frågade han häftigt. »Varför denna sjukdom
hos materien?»
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
