Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får lov att vända om, Det är sankt där vi hålla till.
Vattnet står femton tum över hyddans golv, och Mc
Pherson och Corliss äro inte säkra på sina sovplatser.»
»Säg till Mc Pherson att han håller sig beredd på
att bli hitkallad)?, ropade Jacob Welse efter honom.
Sedan vände han sig till Frona. »Nu kunde det
vara på tid att St. Vincent ginge över sundet.»
Baron Courbertin, som stod där frysande utan
mockasiner, såg på sitt ur. »Tio minuter i tre»,
sade han med skallrande tänder.
»Borde ni inte gå och ta på er mockasinerna?»
föreslog Frona. »Det hinner ni nog.»
»Och gå miste om det magnifika skådespelet?
Hör?»
Någonstädes från obestämt håll hördes ett häftigt
brak, som åter dog bort. Isen var i rörelse.
Långsamt, mycket långsamt skred den utför strömmen.
Inga häftiga skakningar, intet öronbedövande buller,
ingen storartad utveckling av kraft. Helt enkelt
ett tyst flöde av vitt, en regelmässig procession av
tätt packad is, så tätt packad, att icke en enda
droppe vatten syntes till. Det fanns där någonstädes
där inunder, men det kunde man knappast tro.
»Var ha vi det magnifika? Det där är ju bluff!»
Baron Courbertin skakade förargad sina knutna
händer mot floden, och Jacob Welses tjocka
ögonbryn sänkte sig som för att dölja det bistra leendet
i hans ögon.
»Ha ha ha! Det är ju att skratta åt! Och jag
trotsar det! Se!»
Med dessa ord steg Courbertin ut på ett isflak,,
som skred tätt förbi hans fötter. Det skedde så
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
