Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är ni nu där igen? Ni kastar ju buketter till er
själv.»
I detsamma kom Del Bishop rusande och tycktes
vilja avlägsna sig lika fort som han kommit. »Kvicka
er nu!» ropade han i förbifarten. »Det finns sjuka
härnere i en hydda. Ska laga att vi få ut dem. Ni
behövs där. Och söla inte!» ropade han tillbaka över
axeln, innan han försvann mellan träden.
Floden steg fortfarande, fastän långsammare, och
så snart de lämnade den höglänta delen av ön, steg
vattnet dem över fotknölarna. Sedan de hade kryssat
sig fram ett stycke mellan träden, kommo de till ett
fartyg, som hade blivit upphalat på hösten. Tre
c h e c h a q u o s, som hade lyckats komma så långt
över isen, hade slagit sig ned i detta fartyg med allt
vad de medförde — tält, slädar, hundar och allt.
Men båten låg farligt nära ismuren, som reste sig på
endast tolv fots avstånd.
»Ge er av därifrån, edra galningar!» ropade jacob
Welse till dem i förbifarten.
Del Bishop hade skrikit åt dem att de skulle »dra
åt helsike och inte ligga där», men de tycktes icke
förstå någonting.
Baron Courbertin försökte till och med släpa ut
en av dem, men mannen slog ursinnigt efter honom
och gjorde motstånd.
Så kommo de till en öppen plats, där en hydda
stod nära floden. På det flata jordtaket lågo två
sjuka män insvepta i filtar, och Bishop, Corliss och
Jacob Welse plaskade omkring inne i hyddan för
att få ut klädsäckar och annat. Vattnet stod ett par
fot högt därutanför, men i kojan hade marken grävts
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
