Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFEMTE KAPITLET.
La B i j o u var ett värdigt uttryck för allt som var
fint och vackert i en båtbyggares själ. Lätt som
ett äggskal och nästan lika bräcklig, var kanotens
föga tjocka skinnbeklädnad knappast ägnad att stå
emot trycket av ett drivande isstycke så stort som ett
människohuvud. Och ehuru där nu var öppet vatten,
kunde man knappast tala om fri passage, ty floden
var full av söndersmulade isflak. Det dröjde
emellertid icke länge förrän Corliss fick fullt förtroendfc
för Fronas duglighet att sköta styret.
Det var en storartad tavla — den mörka floden,
som brusade fram mellan sina kristallmurar, och
där bortom väldiga, gröna skogar, som sträckte sig
så högt, att det såg ut som om de ville nå den
skyfläc-kade sommarhimmeln, från vars valv solen utsänder
värme som en flammande brasa. Ja, en storartad
tavla, men av en eller annan orsak kom Corliss att
tänka på sin mor och hennes ständiga te, på de mjuka
mattorna i hennes hem, på de prydliga tjänsteandarna
och på kanariefåglarna, som sjöngo vid de stora
fönstren, och han undrade, om hon skulle ha förstått
hans nuvarande omgivning. Och när han tänkte på
henne, som han hade bakom sig, och kände hur
hennes åra lyftes och sänktes, lyftes och sänktes —
då såg han sin mors hela kvinnliga umgänge passera
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
