Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att dra sig tillbaka. »Ni vet inte genom egen
kännedom om saken, vem som begick mordet?»
Skandinaven stirrade på henne med ett nötkreaturs
uttryck i sitt slöa ansikte, som om han väntade på att
hennes fråga skulle tränga igenom hans förstånd.
»Ni såg inte vem som gjorde det?» frågade hon.
»Jo, jo. Den där var det.» Hans anklagande finger
pekade på nytt. »Hon sa, att han hade gjort’et.»
Allmänt skratt.
»Men ni såg det inte själv?»
»Jag hörde nå’n skjuta.»
»Men ni såg inte vem som sköt ?»
»Neej — men hon sa’ . . .»
»Det är nog nu — tack!» sade Frona vänligt, och
skandinaven drog sig tillbaka.
Åklagaren såg på sina anteckningar. »Pierre La
Flitche!» ropades upp.
En smärt och smidig, mörkhyad man kom fram
till den fria platsen framför bordet. Han hade ett
vackert ansikte och livliga, uttrycksfulla ögon, som
oförskräckt sågo sig om överallt. Hans blick
stannade en sekund på Frona med öppen och ärlig
beundran, och hon smålog och nickade halvt åt
honom, ty hon tyckte om honom från första ögonkastet,
och det föreföll henne som om de hade träffats förr.
Han besvarade belåtet hennes småleende och
blottade därvid en rad oklanderligt vita tänder.
Till svar på de stereotypa inledande frågorna
förklarade han, att hans namn var detsamma som hans
fars, en ättling av de forna skogslöparna. Hans mor
var infödd här — denna upplysning gavs med en
ryckning på axlarna och en ny glimt av den vita
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
