Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delse inför en jury i hans fädernesland. Allt detta
ämna vi framlägga och väva det tillsammans, tråd
efter tråd, tills det blir ett rep, tillräckligt långt och
tjockt att hänga honom i innan dagen är slut. Jag
anhåller vördnadsfullt, herr ordförande, att vittnet
måtte få fortsätta med vad han har att anföra.»
Ordföranden avgjorde saken till hans förmån, och
Fronas därefter framställda vädjan till mötet i dess
helhet möttes med idel »nej». Bill Brown nickade
åt Del att fortsätta.
»Ja, som sagt, han satte oss i ständiga bekymmer.
Jag har då haft att göra med vatten i hela mitt liv
— tycks aldrig komma ifrån’et heller — och ju mer
jag blir tvungen att handskas me’t, ju mindre förstår
jag mig på’t. Det visste St. Vincent, och han är
skicklig att sköta åror, men ändå släppte han mig
på egen hand genom Box Canyon, och gick själv
vägen omkring. Nå, jag kapsejsade förstås,
förlorade halva rustningen och all tobaken, och så lät
han mig bära hundhuvudet för’et i alla fall. Strax
efteråt kom han i gurgel med Sticksindianerna uppe
vid Lake Le Barge, och det var nära att vi hade gått
åt bägge två.»
»Och vad var orsaken till det?» frågade Bill Brown.
»A, det var en vacker squaw, som hade tittat för
vänligt på honom. Se’n vi hade klarat oss där, gav
jag honom emellertid en ordentlig läxa i fråga om
kvinnfolk i allmänhet och squaws i synnerhet, och
han lovade att lägga den på minnet. Men så fick vi
det hett igen vid Little Salmons. Den gången var
han mera slipad, och jag visste ingenting säkert, men
jag gissade. Han sade, att det var medicinmannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
