Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni kan åtminstone visa er som en man. Det är
det enda som står er åter, Gregory.»
»Kom nu!» kommenderade Tim. »Ledsen att störa
er, miss, men vi måste ha ut honom. Hugg* i nu,
gossar! Tag i benen där, Blackey och Johnson!»
St. Vincents kropp blev lika stel som förut, den
glimt av förnuft, som lyst i hans ögon försvann, och
hans fingrar slötos spasmodigt om Fronas. Hon såg
bönfallande upp på männen, och de tvekade.
»Ge mig en minut att tala med honom», bad hon,
»en enda minut.»
»Det är han inte värd», mumlade Tim föraktfullt,
sedan de dragit sig undan. »Se på’n.»
»Det är en förbannad skam», bekräftade Blackey,
sedan han hade kastat en sidoblick på de båda och
sett Frona viska till St. Vincent, medan hon
smekande strök hans hår.
Vad hon sade kunde de icke höra, men hon fick
honom på fötter och ledde honom framåt. Han gick
som en halvdöd människa, och när han kom ut i fria
luften, stirrade han med undrande ögon på Yukons
gyttjiga vågor. Folkmassan hade samlats omkring
en fura vid stranden. En gosse hade just varit uppe
i trädet och slängt ett rep över en av dess grenar,
varefter han gled utför stammen ner till marken.
Han såg på insidan av sina händer och blåste på dem,
och alla skrattade åt honom. Ett par varghundar
vid hopens utkant reste ragg och morrade åt varandra.
Man tussade ihop dem, och de rullade om varandra,
men de sparkades undan för att ge rum åt St. Vincent.
Corliss kom uppför stranden och gick emot Frona.
»Hur är det?» viskade han. »Är det slut?»
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
