Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bill Brown och ordföranden sköto Blackey åt
sidan, men hopen trängde sig närmare under
högljudda protester.
»Tyst!» manade ordföranden. »Så bekänn då»,
sade han till St. Vincent, »men ni får inte hålla på
med det hela da’n.»
»Låt honom stiga upp på lådan!» skreks det från
hopen. »Låt honom stå på den, så att vi alla kan
höra, vad han säger!»
St. Vincent hjälptes upp på lådan och började ivrigt:
»Jag gjorde det inte, men jag såg alltsammans.
Det var inte två män — bara en. Han gjorde det,
och Bella hjälpte honom.»
Folkhopens skratt överröstade hans sista ord.
»Inte så fort», varnade Bill Brown. »Var så snäll
och förklara, hur Bella bar sig åt med att hjälpa
mördaren döda henne själv. Börja vid början.»
»På kvällen, innan Borg gick till sängs, satte han
upp sin varningssignal . . .»
»Varningssignal ?»
»Ja, jag brukade kalla det så — en bleckburk, som
hängdes vid klinkan, så att dörren inte kunde öppnas,
utan att den föll skramlande ner på golvet. Det
gjorde han varje kväll, som om han vore rädd att
någonting skulle hända, vilket det ju nu också gjorde.
På natten vaknade jag med en känsla av att någon
stökade omkring i rummet. Lampan brann, men
var lågt uppskruvad, och jag såg Bella vid dörren.
Borg låg och snarkade. Bella tog bort bleckburken
och gjorde det mycket försiktigt. Sedan öppnade
hon dörren, och en indian kom sakta insmygande.
Han hade ingen mask, och jag skulle känna igen ho-
33i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
