Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det sociala hjälparbetets rationalisering. Kanslirådet G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SOCIALA HJÄLPARBETETS RATIONALISERING 105
Innan jag ingår på det stora problemet hur en eventuell
omorganisation skall åstadkommas för att nå det åsyftade målet, må först den
frågan uppställas: föreligger behov av en ändring i den nuvarande
organisationen? Kanske behöver emellertid denna fråga ej utförligt
besvaras, ty det finns väl knappast någon som är fullt tillfredsställd
med de nuvarande förhållandena. Detta gäller icke allenast Sverige
utan många andra länder. Särskilt vill jag framhålla Danmark, vars
försörjningslagstiftning åtminstone för en främling ter sig som det
mest invecklade och svårfattliga i den vägen. Själv har jag med
mycken möda försökt att sätta mig in i densamma genom nuvarande
presidenten K. K. Steinckes Håndbog i forsörgélsesvæsen (605 sidor) och
samma författares med statsunderstöd utgivna arbete om Fremtidens
forsörgélsesvæsen (827 sidor). Jag förstår tillfullo de krav, som från
dansk sida framkommit på en omläggning av hela understödsväsendet.
Aven i England föreligger nu förslag till en omfattande
nyorga-nisering av samhällets hjälpverksamhet, och i Tyskland har såsent
som år 1924 en sådan genomförts.
I det följande skall jag emellertid allenast uppehålla mig vid
svenska förhållanden, som jag känner genom mitt dagliga arbete.
Om man kunde tänka sig, att en verkligt sakkunnig person skulle
få befogenhet att omorganisera den offentliga
understödsverksamheten efter sitt eget huvud, skulle det väl ej falla honom in att
skapa ett sådant system som det vi f. n. äga.
Först och främst skulle det väl ordnas så, att
understödsområdena bleve tillräckligt omfattande och ekonomiskt bärkraftiga.
Såsom det nu är, växla kommunerna — vilka alltjämt äro
avgränsade områden för såväl fattigvård som barnavård — i innevånareantal
från 480 000 till 120! Det säger sig självt, att kommuner med ett
eller ett par hundratal innevånare iche hunna bedriva en
tillfredsställande understödsverksamhet: de äga ej tillräcklig ekonomisk
bärkraft och de sakna lämpliga personliga förmågor för arbetet. När
man pålägger dem uppgiften att sörja för vård, underhåll och
fostran av alla hjälpbehövande, är detta ett krav som ej lean fyllas, vare
sig det gäller anstaltsvården eller understödet i hemmen. I många
fall blir det ingen hjälp alls, i andra bristfällig sådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
