Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det sociala hjälparbetets rationalisering. Kanslirådet G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 G. H. VON KOCH
landskommuner (medeltal innevånare 768) och Gotlands län med
92 kommuner (medeltal innevånare 500) erbjuda typiska exempel
på svårigheten att få en tillfredsställande organisation till stånd.
Man måste också räkna med att sedan uråldriga tider de svenska
kommunerna ägt befogenhet att självständigt besluta i egna
angelägenheter och att de instinktivt motsätta sig inblandning härutinnan
från statens sida. Men sedan lång tid tillbaka betraktas
hjälpverksamheten för nödställda som en statens angelägenhet, vilken på grund
av praktiska skäl anförtrotts kommunerna. Då härtill kommer, att
såväl staten som landstingen i alltmera ökad utsträckning lämna
bidrag till denna verksamhet (t. ex. ifråga om vård av kroniskt
sjuka, sinnessjuka och sinnesslöa, försumliga försörjare, personer
vilkas hemortsrätt ej kan utrönas eller vilka viss tid vistats utom
fattigvårdssamhället), ligger det väl nära tillhands, att statsmakterna
skola äga rätt att åtminstone tillse, att den organisatoriska
anordningen kan godkännas. Staten har ju för övrigt redan nu ansett
sig kunna genom särskilda tjänstemän utöva kontroll över
kommunernas verksamhet på detta område. När härtill kommer, att det
torde innebära en ren förmån för småkommunerna och dessas
innevånare, om tillräckligt stora understödsområden komma till stånd,
förefinnes väl ingen anledning för dessa att gentemot vägande sociala och
ekonomiska skäl envist fasthålla vid den obegränsade kommunala
självbestämmelserätten.
Erfarenheten under de sista åren visar också tydligt, att en stark
bräsch skjutits i de forna murarna mellan landets kommuner. På
mångfaldiga områden ha kommunerna frivilligt förenat sig om vissa
gemensamma uppgifter, exempelvis ifråga om polisväsendet,
barn-morske- och distriktsjuksköterskeverksamheten o. s. v. Aven i och
för fattigvårdens anstaltsfråga har samarbete i mycket stor
utsträckning etablerats, i det att kommunalförbund bildats för uppförande
av gemensamma ålderdomshem. Detta på fri villighetens väg
åstadkomna samarbete har så gott som överallt medfört stora fördelar
och allmän belåtenhet, men det har långt ifrån överallt kommit
till stånd, där det bäst behövdes. Nödvändigt torde därför vara att
finna ett eller annat medel att genom Konungens förordnande
sammanföra kommuner, som uppenbarligen ej ensamma^ kunna uppfylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
