Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvaraf got. vairsiza, hty. wirsiro är kompar., fhty. wirsislér,
fs. wirsist är superi. [Got. vairs, fhty. wirs, fs. wirs, ags. wyrs,
fno. vers, förklaras såsom ursprungliga komparativbildniagar =
vers-is, hvarifrån i tidigt1) bortfallit (liksom i got. mins, suns,
-vairþs, -seiþs, och motsvarande former i andra
german-språk; Bezzenberger, a. st. s. 125—126, 122—124), då af
vers~s blifvit ver«]. Jag instämmer helt och hållet i denna
förklaring, hvarigenom e i verri och verr blir fullt rättfärdigadt.
Återstår att förklara superlativerna verst och verstr. För dem
liksom för de nyss anförda fs. och fhty. formerna antar
Bezzenberger grundformen virs-ist-a. Ilär skulle man då i fno.
väntat virstr, virst. Att i stället endast former med e flnnas
synes mig bero därpå, att denna vokalväxling mellan det från
positiv till komparativ betydelse öfvergångna(Bezzenberger, a.st.
s. 127) och därför såsom komparativ uppfattade verri (och verr) och
den ursprungliga superlativen virstr (virst) var en fullkomligt enstaka
stående företeelse, som måste duka under för analogin med
alla öfriga fall, där komparativens och superlativens vokaler äro
lika, i det sålunda komparativens vokal inträngde i superlativen.
Här ha vi således åter icke något verkligt, undantag utan en
analogibildning i likhet med förhållandet i de starka verbenä
presensformer.
Ett annat fall, som ser egendomligt ut, finna vi i namnet
Erling. Delta ord härledes allmänt från Jarl, d. v. s. från dess
grundform erla-. Man skulle då i fno. väntat irlingr i st. f.
erlingr i likhet med Hceringr, -lendingr, firdingr, spekingr,
-ceringr, m. fl. Men liksom t-omljud icke inträder i feminina
bildningar på -ning (så: kvaðning, sparning, kosning, rdðning
m. fl.), så har äfven här i ifrågavarande ordbildning på -ing i
saknat kraft att förvandla e till i. Anledningen härtill är säker-
’) De fno. formerna visa, att bortfallet af i måste halva skett före den tid,
då i i sådana fall, som det ifrågavarande, verkade förändring af e till i.
Härpå skola vi nedan finna bekräftelse, då vid jämförelsen med öfriga
germanspråk frågan om äldre e framför följande r-i eller r-j blir
föremål för behandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
