Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
feminin i- stam; fao. sannyndi kan ha utgått från *sannundja, jfr.
Öottl. Ls sannwidum (af ett fem. sannund?) Ry dq., II, 96);
visendi («old form», Cleasby och Vigfusson; «modern»:
visindi)•, klókendi (och -indi), likendi
indi), vélendi (-indi),
hardindi, sdrindi m. fl. Ueilindi och réttendi (och -indi) ha
biformer pi-yndi, som kunna liksom sannyndi hänvisa på -undja
försvagadt af -andja (jfr. -all och -ull, -agr och -ugr). [-Kvi-kvendi el. kvikendi, tictendi (sällan -indi) och kvigendi (-indi)
höra ock hit. De fsve. hithörande formerna med a: qvikandi,
tiþandi (sällan -inde), qvighandi (och -cendi) kunna icke
uppfattas såsom äldre former (såsom Rydqvist II, 181 synes vara
benägen att göra), ty det ursprungliga -andi måste genom
i-omljud ha blifvit -cendi’, utan -andi torde i dessa fall ha senare
utvecklat sig genom analogibildning efter pres. part., hvilket så
mycket lättare kunnat ske, som ifrågavarande bildningar på
-cendi i fsve. äro högst få, men däremot naturligtvis
participial-formerna på -ande högst talrika. Denna förklaring styrkes af
fsve. cerandi, som förekommer senare än ærændi, ærende (se
Ryd q v. II, 130). Detta samt det härtill svarande fno. erendi
(-indi) äro väl ock, oaktadt sina œ, e (uppkomna genom
inverkan af r?), att hänföra till äldre *arändi—arandja (denna
senare form sättes ock som germanisk grundform af Fick W3
s. 695). Den fno. dubbelformen örindi är väl att härleda ur ett
*arundi(fs. arundi, fhty. arunti) -*aryndi, hvaraf genom inverkan
afypåa1): öryndi; sedan genom analogibildning med de öfriga
örindi och örendi.
Fno. hjarni återföres af Fick (W2 s. 738) till en
grundform hvirnja-. Enligt ofvan uppvisade ljudlag skulle emellertid
denna grundform i fno. nödvändigt blifvit hirni. Hjarni har i
st. till grundform lieman-, som förhåller sig till got. hvairnei.
fhty. hirni (ja-bildningar) alldeles som fsve. micelti till milti-).
*) Då såväl i och u som vj verka omljud på a, synes det sannolikt, att äfven
y haft denna kraft.
’) Jfr. med heman- och hvirnja- grek. xpavo? och xqaviov, hvilken senare
form således icke fullt motsvarar fno. hjarni, såsom ofta plägar angifvas.
Nord. tidskr. for filol. og pcdag. Ny række. II. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
