Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med hänsyn till de fno. fer skr, bjarmskr, * fjarrskr (hvaraf
subst. fjarrski) må här erinras därom, att icke alla adj. på -sk
hafva i-omljud (såsom bernskr, rnœlskr, sœnskr, -lendskr; jfr.
firzkr), utan att flere sakna detta, d. v. s. ej utgå från en
äldre form på -isk\ så horskr, karskr, va skr (•■=- *varskr1),
prjézkr, danskr, gautskr, valskr; jfr. fsve. dulsker (nysv. dolsk])
jämte dylskr, trulsker, varsker m. fl. Med fjarrski jämför ock
fno. þrjózka, proski, fsve. piufska, folska.
Till tvänne starka verb med afljudsserien e-a-u-o angifvas
infinitivformer på -ja, men med e i rotstafvelsen, nämligen belgja
och svelgja (se Wi mm er, Fornno. Forml. g 113). Af alt det
ofvan anförda är det tydligt, att dessa former ej kunna vara
starka inOnitivformer att sammanställa med liggja, bidja, tv de
hade då måst lyda bilgja och svilgja. Till bólginn bör altså en
infiu. form *belga antagas. Belgja ( = balgja) är däremot infin.
till det svaga verbet belgja, gd. Svelgja är likaledes = * svalgja
(jfr. ofvan s. 9 n. 1), d. v. s. infin. till det svaga verbet svelgja,
svelgåa (detta svaga impf. finnes ej upptaget hos Fr i t zn er,
men förekommer enligt Cleasby och Vigfusson i en vers
från 14de århundradet). Den rätta starka infmitivformen är
svelga, som äfven fins *).
’) Doklor Wimmer har haft godheten skiiftligen, med anledning af livad
jag ofvan yttrat, fästa min uppmärksamhet på den förklaring af soelgja,
*belgja, som han lemnat i sin Fornnordisk Formlära, Lund 1874, s. 108,
anm. till § 109. Jag måste emellertid fasthålla vid min förklaring af
svelgja (= svalgja) såsom den svaga och svelga såsom den starka
in-linitivformen, hvilka brukats jämte hvarandra med samma betydelse,
hvarvid den svaga formen kommit att nästan uttränga den starka —
hvartill måhända förkärleken för j efter g bidragit — liksom tvärt om i
impf. den starka formen nästan utträngt den svaga. På samma sätt
stå med samma betydelse jämte hvarandra de starka och svaga verben
* belga, balg och belgja (= balgja), Igå ; gjalda, galt och gilda, Id, m. fl.
Denna förklaring synes mig enklare och sannolikare än Wimmers. —
Äfven med antagande af Wimmers förklaring af svelgja finnes väl intet
skäl att i öfverensstämmelse med denna — enligt denna förklaring —
oregelbundna form konstruera fram ännu en oregelbunden bildning
*belgja (så Fritzner, Wimmer, Cleasby och Vigfusson) i st. f.
den regelbundna "belga, mot hvars antagande intet hinder möter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
