Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonaländelserna ligga betydelserna af person och antal och oftast
äfven af verksamhetsförhållande [ðiá&íGig, genus verbi), samt att
i verbalbildningen äfven ingå andra bildningselement såsom
modusmärke, augment m. m., har förf. utan tvifvel ansett
öfverflödigt alt i sin inledning omnämna.
Härpå uptagas till bemötande ett par af andra
vetenskapsmän uttalade åsigter. Först den från Karl Ferd. Becker
härstammande och af Westphal i lians‘Philosophisch-historische
Grammatik der deutschen Sprache’ samt nu senast i hans
‘Methodische Grammatik der griechischen Sprache’ förfäktade,
åsigten, att personaländelserna, enligt W. de mediala, äro, prius
i förhållande till personalpronomina såsom posterius. Denna
åsigt, som stöder sig på det missförstånd, att personaländelserna
skulle ursprungligen vara personalpronominas nominativformer,
och vidare bestrider möjligheten af de sekundära ändelsernas
upkomst genom stympning af de primära samt möjligheten af
tredje persons pluraländelses (anti, nti, nt) bildning af de båda
sammansättningsdelarne an och ta, varder här så grundligt och
fullständigt nedgjord, att denna i sig själf föga tilltalande och
från ljudlärans synpunkt ytterst djärfva åsigt väl aldrig mer skall
på allvar lyfta upp hufvudet. Såsom redan i det föregående
nämts, äro personaländelserna bildade af pronominals tammar,
ej af dessas nominativformer. Kasusbildningen tillhör ett mycket
yngre tidsskede i språkutvecklingen (Curtius, Zur Chronologie). För
de sekundära äDdelsernas upkomst ur de primära talar en mängd
språkliga företeelser, och beträffande ändeisen för 3 pl. har W.
ej tagit reda på den förklaring, som gifvils. Dessutom anföras
flera fullt analoga bildningar från andra språkslammar. Den
andra af Curtius bekämpade åsigten gäller de sammansatta
verbalformerna. Mot Westphal och Merguet (Die Entwickelung
der latein. Formenbildung, Berlin 1870) visar Curtius, att
hjälpverbet ej fogats till en böjd verbalform, utan till en verbalstam
eller en tempusstam, hvarpå analogi anföres från
nominal-sammansättningen. — Detta är i korthet det vigtigaste af första
kapitlet, som bär öfverskriften ‘Einleitung’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
