Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undergår samma förändring i konj. akt. och med vissa optalivformer
samt 3 sg. ind. akt. Se vi saken historiskt, urskilja vi två bestämdt
från hvarandra afsöndrade skeden för perfektbildningen. Det första
skedet omfattar sådana former, som sakna tematisk vokal. Från
denna tid förskrifva sig skr. vit-tha vid-ma, gr. Føi(d)~cr<9-a
(folc–#a?), fíð-fiev, skr. vavan-ma ra-rabh-ma etc., gr. s-oiy-fiiv
tlkrilovtt-fisv o. a. Här skulle 1 sg. lyda vi-våid-ma eller
våid–ma. Till andra utvecklingsskedet höra perfektformer med
tematisk vokal: skr. tu-toda, 3 du. tu-tuda-tus, 1 pl. tu-tudi-ma af
perfektslammen tu-toda- tu-tuda-, gr. Xé-Xoma Xe-Xoina-tov
Xe–Xoina-fxiv af perf.sl. Xs-Xoma-. Af 1 sg. * tu-tö da-m i*
Xe-Xoma–fii upstodo sannolikt hufvudsakligen genom reduplikationens
inverkan tu-loda Xé-Xoina. I sanskrit företer ju perfektet öfver
alt med undantag af 2 sg. ändelser, som äro kortare än de
vanliga primära eller af dem försvagade. Personaländelserna för I
och 3 sg. äro också de flyktigaste af alla. Ändeisens
bortfallande i 1 sg. är för öfrigt, såsom efter Curtius redan anmärkts,
jämförligt med förhållandet i åtskilliga presensformer. Från
denna tematiska perfektbildning intränger den tematiska vokalen
i första skedets perfektbildningar, såsom vi jämte s-Tt9rrv äga
í-tí&ovv, jämte X-o-fitv äfven i-w (jsp, och i vedaspråket
utbildar sig den regeln, att om stamstafvelsen är kort, fogas
än-delsen omedelbart därtill, om stamstafvelsen är lång, träder ett
‘sammanbindande’ i mellan den och ändeisen iDelbröck s. 119).
Således t. ex. va-van-ma, men va-vandi-ma åri-ma. Formen
vet-tha är äfven för vedaspråket en kvarstående ålderdomlighet.
Från grekiskan erinras om olða-q o’ida-(xiv i-oixa-[isi> (jämte
s-oiy-iÅtv) iXt/Xid-u-fiiy (jämte elXiiXov&-[jev). Så bildades nu
nya tematiska former för 1 sg., hvilka helt och hållet utträngde
de urgamla icke tematiska formerna: i stället för det
ursprungliga ’(vi-)våid-ma inträdde sålunda det yngre *våida(-mi), som
vardt uphof till skr. veda och gr. olða.
Ändeisen -p» 1 sg. optat. kallade Bopp oorganisk, och
Schleicher menade, att den ‘genom analogi’ tagit den sekundära
ändeisens plats. Häremot framhåller Curtius, alt det skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
