Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för grekiskan i denna person egendomliga modusmärke. Må
man därför ej förhasta sig vid bedömandet af den ovanliga
än-delsen -jttt i denna verbalform. Sanskrit och gotiskan förutsätta
grundformen bliara-ja-mliksom grekiskan och latinet förutsätta
grundformen esjé-m-, grekiskan ensam åter grundformen
bhara–i-mi, ty lat. optat. (fut.) 1 sg. *ferem(i) ersättes af konj. feram.
För den af Schleicher upstälda grundformen bhara-i-m finna vi
intet stöd. Kunna då ej dessa båda grundformer bhara-ja-m och
bhara-i-mi åtminstone tills vidare antagas bredvid hvarandra? Det
är utan tvifvel bättre än att söka tvinga in den ena i den andra.
Och kunna vi ej för det indisk-europeiska grundspråket antaga
dubbla former lika väl, som vi äga sådana i gr. (fiXeo-itj-v ifiXoir/v
och (fiJito-t-fii (fUotfiil Det förefaller ganska naturligt, att den
längre ändeisen lätt nog kunde bevaras vid det korta
modus-märket, däremot undergick försvagning efter det långa liksom i
augmenterade former. Får man med Schleicher antaga såsom
det optativa modusmärkets grundform ja, som dels stärktes till
ja dels försvagades till i, synes af den ursprungliga förbindelsen
-ja-mi ha framgått dels med försvagning af modusmärket -i-mi
dels med försvagning af personaländelsen -ja-m. Är denna
framställning riktig, visa sig de af Curtius anförda indiska formerna
mycket misstänkta, då de förena det långa modusmärket med den
långa ändeisen, något hvartill vi annars ej finna något motstycke.
nWarum aus *(fégo-fi nicht *<péoov vvard, wie aus s-cfsgo-fx
s-(ftoo-v, bleibt freilich noch dunkel.» Hvarför ej "oðóvz-a-v
såsom ao(fía-v oðó-v nóh-vl Utan tvifvel emedan öðóvt« var
nog för formens igenkännande: a var utan v ett tillräckligt
kännetecken på ack. sg. Men hvarför ej pres. ind. *qiégov till
skilnad från konj. *^éou>v yspw? Behofvet att särskilja de båda
formerna var sannolikt ej nog starkt mot språkets fonetiska
lagar, vare sig välljudets makt eller formens tidiga slitning genom
dess flitiga användande.
Börande 1 sg. tillägger jag endast, att, då Curtius efter
Bekker anför en pres. konj. (s&ékw-iui) och 5 aor. konj. på
från 9 ställen i de homeriska dikterna, Delbriick jämför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
