Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
Den grekiska verbalbygnaden tecknad af Curtius. 35
t
En annan fråga är, buru vida i optativformerna på -ottv och
-aitv ss. Xtiottp /.voaifv och i de andra ss. Åit&elev loraXsv etc.
ändeisen, såsom man får se i språkläror, är -tv och
modus-märkel », eller modusmärket är u och ändeisen -v. Schleicher,
som s. 667 är sväfvande, uttalar sig s. 703 bestämdt för den
senare åsigten. Jag sluter mig ock obetingadt till den samma,
icke blott på grund af jämförelsen med de beslägtade språken
och därför att en ändelse -ev saknar stöd inom grekiskan för
öfrigt, utan hufvudsakligen på grund af former sådana som
Xv&H[itv Iv&itte, i hvilka cirkumflexen ovilkorligen häntyder på
en sammandragning, men ej, såsom Schleicher tycks antaga, af
kv&eitjfitv — med eirj till f<, en sammandragning som knappast
på annat håll kan upvisas —, utan af it-fiev med an-
vändande af modusmärket is, hvilket vi således vänta att
återfinna i 3 pl. I denna person kan cirkumflexen ej förklaras
annat än genom falsk analogi med de öfriga formerna, i hviika
den enligt denna upfattning står med full rätt. Man påminnes
härvid om sxnlovg sxnXov etc. eller xqvooví xqvoov o. s. v.: i
det förra ordet är det formerna med de lätta ändelserna, som i
afseende på accentueringen blifva bestämmande för hela
böjningen och liksom draga de andra formerna med sig, i det
senare är det formerna med de långa äadelserna, som få ett
dylikt öfvertag. — Jfr Curtius Erläut. 94.
Jag öfvergår till medialändelserna. Till förklaring af
de singulara medialändelsernas upkomst och förhållandet mellan
dem och de motsvarande aktiva ha hufvudsakligen tre olika
åsigter framlagts1). Först må då nämnas, ehuru till tiden ej
*) Här kan naturligen ej komma i fråga att ingå i en utförlig granskning
af alla åsigter, som i denna fråga mer eller mindre löst och ytligt
framkastats. Ej häller äger jag till hands mer än en högst obetydlig del af
denna literatur. Nyligen är ämnet behandladt af W. Begemann, Zur
Bedeutung des schwachen Præteritums der germanischen Sprachen, Berlin
1874, Auhang. Men häraf tycks ej mycken ledning vara att hämta: så
synes han kasta alt om hvart annat. Och hvad skall man säga om en
författare, som tycks anse -fxai vara bildadt i analogi med -fit, och å
andra sidan -ut genom förkortning ha upkommit ur För den
lilla kännedom, jag äger om denna skrift, står jag i förbindelse till
docenten A. iirdmann i Upsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
